söndag 20 januari 2019

Jag har hört om en stad i Kramfors. (Jag har hört om en stad.)


Jag har hört om Ådalen i Kramfors,
ovan jordiska dimhöljda städer.
Jag har hört om hårda konflikter,
och en gång, tänk en gång var jag där.

Halleluja! Jag högt måste sjunga.
Halleluja! Jag går till den dalen.
Om än stegen blir trötta och tunga,
bär det uppåt och hemåt ändå. 

onsdag 9 maj 2018

Om mig. Kalle (Kaarlo) Fagerström

Foto 2017

Men före ni besöker min ordhög av ord, vill jag först av allt komma med en förklaring om mig själv och mitt sätt att tänka och skriva, genom att säga följande, att orden i min värld är som ett hav av narrativ konst, en klisterkonst i en collagemålning målad med ord, av Bengt Lindström! Svårbegripligt, nej inte om ni kan visualisera ett konstverk målat av B Lindström, samtidigt som ni läser det jag försöker säga, om mig själv och mitt liv! När orden i min värld och mitt sätt att skriva och tänka blir ett hopkok av ord och meningar, när jag formulerar orden som blir det ni just nu läser, och ni tänker kanske olika saker om mig som person, och mitt sätt att uttrycka mig, men jag hoppas att ni ser ett konstverk målat i starka färger av Bengt Lindström!? 

onsdag 3 januari 2018

Översikt till "boken" om Kaarlo Kalle Fagerströms liv!

1957 bestämmer sig den finske pojkes mamma för, att ta med sig de fem minderåriga barnen och fly till Sverige, för att hon ville rädda barnens och sitt eget liv, men när de stiger iland i Stockholm äger de bara kläderna de bar på kroppen, när hon söker skydd och trygghet hemma hos sina äldre syskon i Bohuslän. Och efter ett och ett halvt års letande lyckades pojkens mamma till slut hitta ett hus som hennes ekonomi klarade av att hyra, och i det gamla, omoderna, kalla och dragigt huset i Bohuslän ville pojkens mamma starta ett nytt och tryggt liv för den egna familjen, men när den flyttar in i det huset äger de i stort sett ingenting förutom lite begagnade kläder och skorna, som hon och barnen hade på kroppen, och i det huset blev pojken kvar i 7 år! Nu 60 år senare berättar den finske pojken om den pojkens fattiga uppväxtår och öden men också om sitt eget liv och den egna familjens liv och öden, som kom att bli allt annat än enkla och behagliga liv!

Kapitel 1. Inledning. Mina planer, skriva boken om mitt liv.

Jo det är inte bara en gång som jag funderat och tänkt på att skriva en bok om hela mitt liv, visst har jag börjat och slutat lika många gånger, och det är lika sant att jag tänkt, att det blir nog aldrig en färdig bok, bara att erkänna det på en gång. Och där kunde det hela tagit slut, om det inte hade varit för att jag diskuterade den saken på Facebook en dag i oktober 2017! Och tack vare mina egna ord på Facebook den dagen bestämde jag mig återigen för att försöka färdigställa det jag startat och avslutat lika många gånger, nu när jag återigen skall ta mig i kragen och göra ett helhjärtat försök att skriva klart boken om mitt eget liv. En bok som faktiskt har funnits och finns och som jag har burit med mig i mitt hjärta och i mitt huvud, och där och då bestämde jag mig för att, nu eller aldrig är det dags att färdigställa alla mina tidigare funderingar och planer på att skriva klart boken om mitt liv!

Kapitel 2. Nu åker vi!

Jo jag har funderat många, många gånger på, varför min mamma bestämde sig för att lämna pappa och Finland. Och det är kanske inte så konstigt, att jag har funderat och tänkt på varför det blev så! När jag sökt svar på varför vi flyttade, i så många år och inte fått något bra svar på mina funderingar! Om varför vår mamma gjorde det, och vad det det var som fick min mamma att ta det beslutet! När vår mamma aldrig berättade det för någon av oss, och eftersom inte jag minns varför, har den frågan förföljt mig genom hela livet! Men när jag pratade med min stora syster Anneli om våra barndomsår i Finland, frågade jag henne om hon visste varför vår mamma bestämde sig för att flytta till Sverige?! Började hon berätta det hon själv mindes från den tiden, och då berättade hon varför det blev så att mamma tog med oss barn och flyttade till Sverige. Och jag blev inte tagen på sängen direkt kan jag lugnt säga, när hon började berätta om orsakerna till varför mamma bestämde sig för att lämna pappa och Finland. Nej jag blev inte speciellt överraskad av det hon berättade, för att jag har funderat lite själv på, om det kunde bero på pappas dåliga humör och alkoholproblem, som kom fram när han drack alkoholhaltiga drycker! Och nu när jag och min storasyster pratat om orsakerna som bidrog till, att vi tvingades lämna Finland, berättat hon också om, att min pappa kontaktade mammas äldre syskon Svea och Elli när vi bodde där, att min pappa hotade dem med att komma till Sverige och slå ihjäl oss barn och vår mamma om de hjälpte oss och vår mamma! Och min storasyster berättade också att hon vågade knappt gå ut på gården, efter dom gångerna, för att hon var så rädd att pappa skulle dyka upp!

Kapitel 3. Flyttade till Sverige 1957.

Och det var också här som jag och min äldsta syster Anneli började prata om det vi själva minns från den tiden, inte för att jag själv minns någonting speciellt från den tiden och flytten, men min några år äldre syster Anneli hon berättade för mig att, det ända vi hade med oss till Sverige var kläderna vi stod och gick i då, när vi med andra ord flyttade i all hast och helt tomhänta förutom de pengar vår mamma på något märkligt sätt och vis lyckats gömma undan i Finland, pengar som skulle räcka till både båtbiljetterna, tågbiljetterna, resan och maten till oss, när hon i ett tidigt skede planerade att lämna vår pappa för att bosätta sig hemma hos sin storasyster Svea som flyttat till Sverige och gift sig med Erik många år tidigare, och de ägde en liten bondgård i Bohuslän och det var hem till henne vår mamma skulle fly med oss barn, för att söka skydd och trygghet på deras gård som hette Kråkeröd och det stället låg i Klocksta socken i Bohuslän!

Kapitel 4. Vi flyttade till Skruckan 1958.

Men hur det nu var, efter att vi bott där i knappt ett år på Elli och Vernes bondgård, berättade mamma för oss barn, att vi återigen skulle flytta till ett annat hus som låg i Sanne som tillhörde Sörbygden som också det låg i Bohuslän, och det stället hette Skruckan. Men hur hon fick veta om det huset vet jag inte, men att hon hyrde det förstår jag, eftersom hon inte hade så gott om pengar, hon hade helt enkelt inte råd med något annat boende, som var i bättre skick! Och det var därför som vi flyttade till ett mycket gammalt och nedgånget gammalt hus som låg minst två kilometer från den allmänna landsvägen, och stället vi flyttat till hette Skruckan. Och på den gården fanns det en minst sagt en lika gammal ladugård som var helt tom, inga djur och inget liv, en gård med skogsmarker som någon småbrukare sålt till någon rik person och flyttat därifrån för många, många år sedan. Och i det slitna och omoderna huset skulle vi fem barn och mamma flytta in i tre rum och kök, och de ända bekvämligheterna som fanns i det huset var en vedeldad köksspis och en vedeldad kamin i varje rum. Och dasset låg ute på gården och allt vatten fick vi hämta och bära hem i hinkar från en brun som låg cirka hundra meter från gården. Och jag tror knappast att vi barn förstod hur våra liv skulle förändras till det sämre, nu när vi lämnat ”lyxen” som trotts allt fanns, när vi bodde i en stuga på Elli och Verners bondgård, men nu så här många år efteråt, tror jag att det blev vi förmodligen varse om ganska så omgående. När vi bekantade oss med huset, omgivningen, och när vägen som gick upp till ”vårt” hus var i så dåligt skick att den vägen var det ingen som frivilligt ville köra bilen på!

Kapitel 5. Vi var inte fattiga, vi var mycket fattiga.

Och det var som sagts fattigt, eller rättare sagt mycket fattigt och jag vet faktiskt inte om vår mamma fick någon form av socialbidrag, men jag tror inte hon hade det. Men hon fick i vart fall barnbidrag för oss fem barn och dom pengarna räckt inte till allt, nej inte på länga vägar och det var förmodligen därför som vår mamma började laga tyg åt en tygfabrik som låg i Hedekas. Och dessa tygrullar som mamma lagade var två meter breda och hade en diameter på 25 – 30 centimeter, Och dessa tunga tygrullar levererades antagligen med skolskjutsbilen eller med taxi hem till oss, där de lastades av vid vägkanten, där vår dåliga väg hem till oss började, men dessa tygrullar skulle trotts allt hem till mammas kombinerade sov och arbetsrum, och dessa tygrullar hjälptes vi åt för att bära cirka en kilometer hem, eftersom vår väg var i så dåligt skick att den körde ingen frivilligt körde bilen på! Och tygrullar satt vår mamma oftast på nätterna och lagade felen som fanns i tyget i rullarna, och jag vet inte hur mycket pengar hon fick för att göra det jobbet, men för oss barn och mammas skull var det ett måste jobb för att få in extrapengar till hushållet, så att vi inte skulle svälta ihjäl.

Kapitel 6. Fiskespöt i bambu.

Men så kom den där dagen när min storebror Martin kom hem med ett bambu metspö, och på det metspöt fanns det lina, flöte och en krok. Och den dagen var och blev början på alla dagar och stunder som jag och mina två bröder Martin och Yrjö ägnade så mycket av vår fritid till att utforska områdets vattendrag och sjöar. Som även senare i mitt liv kom att bli mitt eget fritidsintresse som gett mig massor med fina stunder och minnen, från alla mina egna äventyr tillsammans med mina fiskespön, när jag suttit vid något tjärn eller vattendrag tillsammans med mitt kaffe och njutit av att se ädelfisken hoppa! Men nu skall inte jag springa iväg från mina och mina två bröders fiskeäventyr, som startade samma dag som min bror kom hem med sitt metspö av bambu! Och tack vare min brors bambumetspö började jag och mina bröder fiska i en mindre bäck som låg i närheten där vår väg upp till huset började. Inte för att den bäcken var så stor, kanske 2 – 4 meter där den var som bredast, men för oss pojkar var den bäcken en stor bäck med våra mått mätt på den tiden, och i den bäcken började vi fiska abborre, mört och andra sötvattenfiskar som fanns i den bäcken. Och den lilla bäcken var lång, eller rättare sagt mycket lång när den likt en ål slingrade sig genom landskapet, och efter den bäcken gick vi och fiskade så ofta att vi trampade upp stigar efter mycket långa sträckor efter den bäcken, och där var vi så ofta vi kunde och ville. Och fisk fick vi, så mycket fisk att vår katt inte klarade av att äta upp all vår fisk, och fick vi några större abborrar lärde vår mamma oss hur vi på det bästa och lättaste sättet skulle tillreda dessa abborrar, antagligen stekte eller så kokade vi abborrarna, och det vet alla som fiskar eller jagar att, den egenhändigt fångade fisken smakar bäst. Visst hände det ofta att vi fick riktigt mycket fisk, och de gångerna det hände gick vi runt omkring till våra närmaste grannar och gav bort fisk, så att deras katter skulle få äta färsk fisk. Och det var och blev mycket omtyckt av både grannarna och deras katter, och vi grabbar fick alltid någon belöning som kunde vara karameller eller hembakade bullar, och det blev en vana att vi besökte och gav våra grannar färsk fisk till deras katter, när vi var ute och fiskade i vår bäck!

Kapitel 7. Den röda dam cykel.

Men inte var man speciellt oroad eller ledsen för lite ont i knäna, nej det hände ständigt och jämt nya spännande saker, och en dessa var när vår storasyster Anneli kom hem med en äldre röd damcykel. Och den cykeln hade fullstora hjul som var 28 tum, och min syster sa det högt och tydligt, att den får ingen av er låna och cykla sönder. För som hon sa, det var hennes cykel som hon antagligen fått eller köpt av någon kamrat eller granne, och den cykeln behövde hon när hon skulle cykla iväg och handla eller uträtta det hon nu gjorde, men hur som haver och skorna skaver lyssnade inte vi grabbar speciellt mycket, och inte jag heller. Nej då, för så fort hon inte såg tog jag hennes cykel och satte mig på ramen ovanför tramporna och åkte iväg hela vägen ner på vår mycket dåliga väg som ömsom bestod av bergknallar, stora stenar, grus bitvis och lera och på den ena sidan den vägen lutade marken kraftigt utför och i den slänten låg det mycket stora stenar och där växte det också skog. Men inte tänkte jag på farorna när jag susade ner på den vägen, nä det var bara så kul att susa ner på den dåliga vägen, och varje gång min syster upptäckte eller såg att jag använt hennes röda damcykel blev hon lika arg, men det resulterade också till att jag så småningom lärde mig cykla på hennes cykel, och när jag kunde cykla fick även jag låna hennes röda damcykel, när jag skulle eller behövde uträtta små ärenden åt mamma!

Kapitel 8. Börjar i första klass i skolan.

Men före jag skulle tillbringa några veckor av min första sommarlov hemma hos Tyne och Henry skulle jag börja i första klass på hösten 1959, i småstadiet och den skolan låg i Sanne, och den skolan var en medelstor faluröd målad tvåplansvilla och vår fröken var en ung, välklädd och en söt kvinna som doftade så gott, jo och henne blev nog vi grabbar lite blygt småkär i, och om jag minns rätt var vi inte många elever i vår skolklass, vi var kanske 8 – 10 barn. Men det var många om jag jämför med hur många barn jag såg och träffade före jag började första klass, annars minns jag inte så mycket från de första åren i den skolan, men jag minns när vi gjorde utflykter till ett speciellt område som hette Kåtebols festplats som vi besökte många gånger under sommarhalvåret tillsammans med vår fröken, och varje gång tog vi med saft och kakor som skolan eller fröken bjöd oss barn på. Men det som verkligen fångade mitt intresse var smeden som hade sin smedja som låg granne med skolgården, och den smeden var inte bara smed, nej han var den byns allt i allo för han lagade också bilar, när någon behövde hjälp med bilen, och till den smeden gick jag väldigt ofta på mina raster, för att jag var mycket nyfiken och intresserad av det mesta den smeden höll på med. Men ibland hände det att vi var flera stycken som gick dit på rasten, och jag tyckte mig se det på smeden att det var inte något han uppskattade, när vi var fler som kom på samma gång, men oftast gick jag dit på egen hand!

Kapitel 9. Första sommarlovet.

Och en dag kom då det efterlängtade sommar lovet, när jag skulle bo hemma hos Tyne och Henry i Askerslätt, dom hade inga egna barn men dom var jordbrukare, Och som jag skrivit tidigare låg deras gård i Fisketorp, och där skulle jag bo och jag tyckte att jag kom till himmelriket, för på den gården fanns det både kallt och varmt rinnande vatten och ett riktigt badrum. Men gården var inte stor, och med dagens mått mätt skulle de kallats för torpare eller småbrukare och minns jag rätt, hade de bara två kor, två grisar, några höns och minns jag rätt. Ägde dom ingen egen häst (kan ha fel) och de få gånger de behövde utföra jordbruksarbeten som krävde häst, lejde de in någon granne, eller lånade grannens häst, men eftersom gården inte var så stor var det inte så mycket jobb heller vilket gjorde mina dagar på den gården till rena rama semestern. Visst förekom det många olika sysslor även på den gården, men eftersom gården var liten blev jobben på åkrarna ganska så behagliga sysslor, men det bästa av allt var ändå att de var så otroligt snälla och vänliga mot mig, och varför de ville att det var jag och ingen annan av mina syskon som skulle bo där på sommarlovet har jag faktiskt ingen aning om. Men jag var tacksam och glad mot Tyne och Henry som valt mig som dräng och på Tynes mat fanns det ingenting som man kunde klaga på, nej tvärt om var det mycket av den varan, precis på samma sätt var det med det hembakade brödet och bullarna som serverades både inom och utomhus eller när vi utförde något arbete på åkerlapparna, så mina dagar där hemma hos Tyne och Henry upplevde jag förmodligen som sötebrödsdagar!

Kapitel 10. Skulle börja i 2 klass.

Och nu när det återigen var höst skulle jag cykla eller knalla de två kilometerna till den allmänna landsvägen och börja i andra klass, men det blev inte riktigt så för min del, nej jag fick gå om första klass för att jag inte ansågs vara skolmogen året innan. Visst skulle jag ljuga om jag sa att det kvittade, för det var tvärt om något som störde mig väldigt mycket, men det var bara att bita ihop och tiga, och börja om i första klass. Vilket öde, men nu när det återigen var höst skulle vi hjälpa våra grannar som var bönder med att plocka potatis och plocka upp kålrötterna som i första hand var avsedda som djurfoder, och som vanligt fick vi barn några kronor och vi bjöds alltid på mat, för att vi var med och hjälpte till! Och när vintern kom fördrev vi den mesta av tiden inomhus eftersom ingen av oss ägde ett par skidor, och på grund av att våra kläder inte var avsedda för att vara utomhus när det var minusgrader utomhus.

Kapitel 11. Sommarlov hos Tyne och Henry.

Men rätt som det var kom den dagen då jag återigen skulle återvända till Tyne och Henry och tillbringa mitt andra sommarlov hemma hos Tyne och Henry i Askerslätt! Och jag behöver knappast berätta, att jag åkte dit utan att protestera! Och där fick jag lära mig grunderna i att hässja hö, och det var inget tungt eller slitsamt jobb, när man använde sig av en häst som räfsade fram höet till hässjorna, men det var inte bara det som jag skulle vara med om den sommaren, nej på den tiden slog småjordbrukarna alltid alla åkerkanterna och alla diken med lie och det var Tynes och mitt jobb att gå efter och räfsa upp det så att det låg på åkern, så att det kunde räfsas ihop med hästen, för det höet skulle också hässjas upp på hässjorna. Men inte var det heller något slavgöra direkt, men på den tiden måste det höet också tas tillvara och det gjorde nästan alla mindre jordbrukare på den tiden, annat är det i dagens moderna storjordbruk! Och höet på den gården var det mesta av jobbet som skulle utföras på sommaren, men inte gnällde jag!

Kapitel 12. Börjar i andra klass.

Och det var återigen dags att börja skolan, men nu skulle jag börja i andra klass på riktigt, men det kändes som om jag fick gå den klassen en gång till, i en skola som inte gav mig någonting tillbaka, tyckte jag då men riktigt så var det ju inte, för att jag lärde trotts allt att skriva, räkna och läsa. Och som vanligt var det rasterna, kamraterna, fröken och utflykterna som var mina höjdpunkter i den skolan och så rullade det året på, och det blev återigen vinter med snö och kyla, men den här vintern hade vår mamma fått tag på 2 – 3 par skidor och pjäxor, som hon förmodligen fått av någon av våra grannar som deras barn hade växt ur. Men det spelade mindre roll för oss grabbar att det var begagnade grejer, huvudsaken var trotts allt att vi äntligen hade skidor, och nu öppnades dörren upp till en helt ny och mycket spännande värld, och var det något vi lärde oss kvickt, så var det att åka skidor. Både på längden och utför men vi åkte mest utför, fast skidorna var längdåkningsskidor och det kan vi delvis tacka vår dåliga väg för, att det blev så eftersom den lutade nedåt hela vägen hemifrån och ner till den närmaste farbara bilvägen!

Kapitel 13. Börjar i tredje klass.

Och det blev återigen höst och jag började tredje klass i skolan, och på helgerna hjälpte vi grannarna som var bönder med många olika saker, och det sista vi gjorde varje år var att plocka potatis och ta upp kålrötterna, och nu när Holger odlade så mycket kålrötter blev det extra mycket jobb med att ta upp alla dessa kålrötter. Men när vi fick betalt, kändes det bra mycket enklare att utför jobben som inte var allt för roliga att göra, om man inte fick betalt, så varför klaga när vi tjänade några kronor!? Och senare kom vinter som den alltid som den brukade göra, men när den första snön fallit den här vintern skulle vår mormor Ida komma på besök och hon skulle stanna hos oss hela den vintern men eftersom hon hade svårt för att gå när det var isigt och halt. Hade Bertil lovat vår mamma att han skulle hämta henne på busstationen i sin bubbla och köra henne hem till oss! Och han hade sagt till mamma att be oss gå ner till den farbara bilvägen och vänta tills han kom med mormor, för som han sa putta på om han fastnade någonstans på vår dåliga väg, och mycket riktigt kom Bertil med vår mormor och när han svängde in på vår väg stannade han, för att ta fram de nyinköpta kättingarna till bubblan och han monterade dessa på bakaxeln. Och när de var på började han köra i en ganska sakta fart på vår väg, och från början när vägen var plan gick det utan några större problem, men nu började backen och kurvorna och han växlade ner och la i ettans växel och bilen sladdade och for men framåt gick det, men bubblan klättrade sig så sakta uppför samtidigt som bakvagnen for från den ena sidan till den andra, men det gick hela tiden uppför och till slut stod bubblan med mormor i utanför vårt kalla och dragiga hus på Skruckan, och mormor kunde ta sig in för egen maskin!

Kapitel 14. Mina drömmars stad.

Men före jag berättar vidare om mitt eget liv tänkte jag komma med en fråga, vet om att ni inte kan besvara den, men det jag undrar över nu när jag sitter här och skriver boken om mitt eget liv är, hur många av er har läst Per Anders Fogelströms bok ”Mina drömmars stad”? Varför jag undrar beror på, att nu när jag själv skriver om min egen barndom inser jag, att många av sakerna som jag själv fick uppleva under min egen barndom och uppväxt mellan 1957 – 1966, var väldigt lika som de trotts allt var för pojken Henning när jag läste om den fattige pojken Hennings liv som utspelade sig i Stockholm på 1860 – 1880. Jo det som är så skrämmande är att det 1957 – 1966 fanns/finns det fortfarande människor som var/är nästa lika fattiga som pojken Henning var när han som ung pojke bestämde sig för att lämna fattigdomen på landet 1860, för att söka lycka om ett bättre liv i Sveriges huvudstad Stockholm?! Och det är riktigt skrämmande, att inte samhället har kommit så långt bort från fattigdomens 1860 tal när det fanns så många fattiga familjer som levde och överlevde enbart på barnbidrag, bostadsbidrag, låga socialbidrag och låga pensioner 1950 . 2017!


Hoppas ni ursäktar jämförelsen mellan min egen barndom 1960 med Hennings barndom 1860!?

Kapitel 15. Sista terminen i 3 klass.

Det blev vår igen, och vi i det fattiga huset på Skruckan hade återigen lyckats med att överleva ännu en kall vinter i det dragiga och kalla huset Men inte deppade vi inte, nej inte mycket för nu var det återigen vår och med den återvände våra olika projekt, var det inte det ena så var det något annat och var det inget annat på agendan satt eller gick vi vid något metspö och fiskade samtidigt som vi försökte freda oss mot myggen. Jo det fanns massor med mygg runt vår bäck för att den var omhuldad av en lövskog som mest bestod av al, asp och några enstaka björkar och granar, men inte då stoppade myggen oss grabbar från att tillbringa så mycket tid kring vår bäck och våra vattenäventyr! Och när jag inte satt där eller gjorde något annat vettigt var det skolan som stod för underhållningen nu när jag gick den sista terminen i tredje klass i Sanne småskola.

Kapitel 16. Skall börja i fjärde klass.

Och jag minns att jag tyckte att det skulle bli så spännande, inte bara för att det var en ny skola, nej för i den skolan skulle det också gå många andra barn, som gått i andra småskolor i andra områden, visst hade vi varit på besök i den skolan när vi gick i småskolan. Men nu var det annat eftersom vi också skulle få tillgång till slöjdsalen, gymnastiksalen och den gemensam matsal, och ute på skolgården fanns det också en stor gräsmatta som var helt plan, och själva skolgården var av grus, och vi skulle få nya lärarinnor och lärare. Och den skolan hade en vaktmästare som skötte om gräsmattorna och det mesta, som vilken annan fastighetsskötare gör och på vinterhalvåret matade vaktmästaren in björkved i pannan för att det skulle vara varmt i skolans alla lokaler, och klassrummen som var betydligt större än de vi var vana vid i småskolan. Och vi fick nya ämnen att jobba med och vi började lära oss engelska. Och när vi inte pluggade spelade grabbarna mest fotboll på den stora gräsmattan och tjejerna hoppade hage och gjorde det tjejer i den åldern brukade göra, visst förekom det ganska så ofta att vi grabbar lekte cowboy och indianlekar också och då delade vi upp oss, och var antagligen indianer eller cowboys när vi sprang omkring för att leta upp och låtsasskjuta på varandra när vi blev upptäckta!

Kapitel 17. Hjärnskakning.

Och när våren återigen gjorde sig påmind när snön började tina och smälta bort, blev vår dåliga väg återigen som en rodelbana, men vi barn hade lärt oss kana ner och vi var extremt duktiga på att ta oss ner helskinnade. Men visst hände det att någon av oss ramlade omkull och slog sig, men inte stoppade det någon av oss från att gå till skolan, nej hemma hos oss hade vi barn fått lära oss att inte gnälla för ingenting, och den här våren blev vår dåliga väg lika hal som den alltid blev. Men en morgon hade mamma försovit sig och vi som skulle till skolan fick kasta i oss havregrynsgröten och skynda oss för att inte missa skolskjutsen, och den morgonen var det min tur att halka på isen och jag slog huvudet i den hårda isen, men det var bara att bita ihop, resa sig upp och skynda vidare, och vi kom i tid till vår hållplats där vi blev hämtade och avsläppta. Och det gick väl så där bra för mig i några timmar, men jag mådde allt annat än bra och jag frågade fröken om jag fick gå ut på toaletten, och hon undrade om jag inte kunde vänta tills det blev rast, och jag svarade att jag mådde dåligt och kände att jag behövde spy, och då frågade hon mig varför jag mådde illa, och jag berättade att jag ramlat omkull på isen och slagit i huvudet.

Kapitel 18. Skall börja i 5 klass.

Och mycket riktigt så kom solen och värmen den här våren också och när vi inte gick i skolan ägnade vi som var grabbar mycket tid vid vår bäck och de närbelägna sjöarna, samtidigt som vi utförde det jag berättat om tidigare, dessa sysslor som var en del av vår vardag och våra liv under alla de åren vi bodde på det stället. Visst hände det att vi hjälpte grannarna som var jordbrukare med det de bad oss hjälpa till med, och det gjorde vi alltid eftersom vi fick pengar och kunde köpa det vi själva ville ha, saker som vår mamma inte hade råd att köpa och ge till oss barn! Och nu när jag ändå håller på att berätta om att tjäna ihop lite egna pengar måste jag också berätta om min storebror Martin, när han som 13 – 14-åring tjänade ihop lite egna pengar. Jo min storebror hade vid något tillfälle träffat den manspersonen som ägde skogsmarkerna i Skruckan och de hade kommit överens om att min storebror Martin skulle avverka massavirke åt skogsägaren. Och verktygen som min storebror fick låna av någon bestod i, en äldre sågsvans sådana som användes längre tillbaka i tiden för att fälla träd med och en yxa att kvista med, och han tillbringade mycket av sina eftermiddagar, helger och lov i skogen när han fällde, kvistade och kapade massavirket efter bestämda längder, och det gjorde han i stort sett i ett helt år,.Visst hände det också att han bad mig hjälpa honom ibland, och det gjorde jag utan att kräva någonting i tillbaka, och betalningen som han fick kom efter att massaveden plockats upp i skogen av en skogstraktor och som lagt upp det högar, så att det gick att mäta ut hur många kubikmeter den massavedstraven innehöll, och det var inte så mycket förtjänst som min bror fick efter ett helt års hårt arbete i skogen, att han ville fortsätta hugga massaved för hand! 

Kapitel 19. Vi åkte hem.

Men rätt som det var, kom sommarlovet när vi barn och mamma skulle resa till Finland och den resan gick först med buss till Uddevalla och med tåg vidare till Stockholm och sedan var det färjan över till Finland och väl där skulle vi bo hos olika släktingar och mamma som hette Elma hade elva syskon, några i Finland och några i Sverige. Men de som bodde kvar i Finland hade vi inte sett på många, många år och det var väl därför som mamma tycket att det var dags att hälsa på tjocka släkten i hemlandet! Och eftersom de flesta av mammas syskon bodde kvar i Esbo trakterna behövde vi inte förflytta oss med tåg och bussar, nej de flesta bodde i centrala delarna av Esbo och vi hälsade på den ena efter den andra, men den jag själv mins bäst och mest av var mammas storebror Åke och varför jag minns honom så väl, är för att han berättade för oss om det andra världskriget som han själv deltog i, och när han blev träffad av ryskt granatsplitter och blev så mycket och så illa och allvarligt skadad att han inte kunde ta sig ifrån den platsen för egen maskin. Men Åke hade tur eller otur att ryssarna tog honom som krigsfånge och skickade honom till Ryssland där de lappade ihop honom så pass mycket att han skulle överleva och det gjorde han. Och många år efter krigsslutet blev han släppt och skickades tillbaka till Finland och släktingarna trodde inte sina ögon när de fick återse Åke, nej för att de trodde att han dött under kriget, men så var det inte och jag tror att den Finska staten betalade ut en ersättning till Åke för alla åren han satt i Ryskt fångläger och med dessa pengar kunde Åka köpa sig ett hus men han köpte också en sommarstuga några mil utanför centralorten Esbo, och den sommarstugan låg vid en av Finlands alla sjöar, minns att den låg på en mycket vacker plats!

Kapitel 20. Teckningstävling.

Men livet gick trotts alla tankar och funderingar vidare, och det blev återigen dags att återvända till skolan, skolkamraterna och skolbänkarna och börja det femte året i skolan och fortsätta göra det gamla vanliga. Men så en dag sa vår fröken att vi femteklassare skulle delta i en teckningstävling för landets alla femteklassare, och jag som gillade att teckna och måla tyckte att det där lät himla kul, och jag gjorde en teckning av ett höstlandskap med en älg i som jag gjorde med oljekritor och den lämnade jag in till fröken. Och månaderna gick utan att vi fick höra någonting, men så en dag berättade fröken för oss att nu hade domarna utsett vilka barn i vår klass som skulle få ett pris, och döm till min förvåning när fröken berättade för oss att jag var ett av de tre barnen som fick ett pris, och jag fick en tjock sagobok, och jag blev självklart både tacksam och glad för både boken och att jag var en av de tre som fick pris! Boken som jag fick såg väldigt dyr ut, men tyvärr försvann den boken på något mystiskt sätt, men inte var jag speciellt ledsen för det, nej huvudsaken var trotts allt att jag fick ett pris för min teckning, men självklart skulle det vara roligt om jag hade haft den boken kvar, och speciellt nu när jag sitter här och berättar om den tävlingen! Men man kan inte få allt här i världen som min mamma sa väldigt ofta, och senare i livet insåg jag vad hon menade med dom orden!

Kapitel 21. Ladugården kom med veden.

Och solen den kom med våren och värmen, och livet i det kalla och dragiga huset på Skruckan vaknade återigen upp, och vi hade haft en snäll vinter på många sätt och vis tack vare att den gamla ladugården kom till oss i det kalla huset på Skruckan som en hjälpande hand för vår räkning! Inte för att vi var ledsna för det, nej tvärt om, för att nu var den helt plötsligt en av våra bästa vänner som gav oss både värme och mer fritid. Men trotts allt fanns det saker som vi måste uträtta och hjälpa till med för att underlätta och hjälpa vår mamma som levde som en fånge i det huset när hon servade oss med mat, lappade kläder och gav oss värme och kärlek! Samtidigt som hon lagade felen i tygen på nätterna. Men som sagts så fick vi mer fritid som gav oss fler timmar vid våra vattendrag med bus och lek, men nu skulle jordbruket också skötas om, och vi tjänade lite egna fickpengar, och det här sommarlovet skulle jag tillbaka till Killingeröd och vara dräng åt Elli och Verners son Enar. Som tagit över gården med hustrun Kerstin när Verner och Elli bestämde sig för att flytta på sig och börja jobba i en stad i södra Sverige, Enar hade redan frågat mig året före, om jag var intresserad av att komma och hjälpa honom och hans fru Kerstin som var en levnadsglad, sprallig och snygg kvinna, och dom hade två mindre barn, och jag lovade att det gjorde jag mer än gärna!

Kapitel 22. Börjar i sjätte klass.

Och nu väntade en ny höst, men inte vilken höst som helt, nej för nu skulle jag börja i sjätte klass som blev mitt sista läsår i den skolan som låg i Kåtebol och där hände inga större överraskningar. Men det var också nu som min mamma började kalla mig för professorn, jo så här gick det till, när någon frågade henne om något som hon inte visste, svarade hon fråga professorn för att han kan svara på allting och han blir aldrig svarslös. Men i skolan var det inte mycket annat som hände, tyckte jag för där hände det inte något som var värt att veta tyckte jag, men jo lite bus hände det jämt och ständigt. Vi hade nämligen en lärare som var mycket sträng, rent av lite bitter och elak, men en dag när han parkerat sin lilla trehjuliga bil, minns inte vilket märke det var, men det var en sådan med motorn bak, två hjul framme och man gick in och ur bilen genom att öppna framdörren, stänga dörren efter sig när man satte sig. Men en dag hade någon av grabbarna fått känna på hur ont det gjorde när läraren som hette Buff smällt honom över fingrarna med en linjal, och då undrade han om inte vi grabbar skulle jävlas lite med Buff? Jo det tyckte säkert de flesta av oss som också hade fått smaka på Buffs misshandel med linjalen, och vi helt sonika puttade hans trehjuliga bil mot väggen och så pass nära att det inte skulle gå att ta sig in i bilen, vilket vi hjälptes åt att göra, och inte var det några problem eftersom det var grovt grus på skolgården! Nej jag vet inte vad han sa om det och jag vet inte hur han tog sig in i bilen, men någon måste hjälpt honom att flytta på bilen för den stod inte kvar där morgonen efter!

Kapitel 23. Vår fröken Monica.

Men jag måste självklar skriva om vår fina fröken Monica som gick bort 2017, en fröken som vi alla som gått i några av klasserna i Sanne skolorna självklart minns och vill minnas, och vi minns henne som en otroligt varm, omtänksam, snäll och fin människa, så visst hade vi barn som gick i skolorna i Sanne tur som fick ha henne som fröken, men överlag så var våra lärare väldigt fina och bra lärare under alla våra skolår i Sanne, Kåtebol och Hedekas fast vi hade vår alldeles egen Buff! 

Kapitel 24. Vi flyttade från Skruckan 1966.

Men timmarna rullade på och blev till dagar och veckor, men nu hände några riktigt positiva och mindre positiva saker tyckte i vart fall jag, men en av de riktigt tråkiga sakerna som hänt var att mamma och Bertil gjort slut, nej jag frågade aldrig varför de gjort det, nej jag vet inte och det var ingenting som jag hade med att göra, men jag saknade Bertil för han var mycket snäll och omtänksam mot oss allihopa, så det var en riktigt tråkig sak som hänt det året. Men som sagts så hände det positiva och roliga saker också! Det riktigt positivaste och roliga var, att vår kusin Alice från Finland skulle bo tillsammans med oss på Skruckan, för att hennes mamma och min mamma hade kommit överens om att Alice skulle gå i en Svensk skola det sista skolåret och konfirmeras tillsammans med mig senare det året. Och det var därför som hon skulle bo hos oss, när vi skulle börja i skolan som låg i Hedekas centrum!

Kapitel 25. Alice och jag börjar i 7 klass.

Men nu när det återigen blev höst skulle jag och Alice börja i skolan som låg i Hedekas centrum, alltid något positivt, ny skola, nya klasskamrater och nya lärare, men vad då, inte var det så mycket roligare eller bättre att gå i den skolan. Men gnälla nej det vara bara att hänga med och göra det bästa av allting, och om sanningen skall fram så tycke jag samma sak om den skolan som jag gjort när jag i andra skolor och klasser! Varför gå här när det inte ger någonting tillbaka, och så rullade den hösten på och inte lärde jag mig så mycket mer som jag ansåg mig ha nytta av, men det var som sagts bara att bita ihop och tiga. Men den hösten som vi gick i sjunde klass, skulle vi konfirmeras under det här läsåret också, inte för att det var något som jag ville själv, men mamma tjatade och jag gjorde som hon ville! Men nu skulle jag och Alice ta oss till Sanne Kyrkan också och det var bara att gå till fots som gällde, till och från en byggnad som låg bredvid kyrkan och där som vi skulle gå, nu när vi skulle lära oss grunderna i vad kristendom var och betydde, och dit skulle vi gå en gång i veckan. Tror det var på söndagarna för då skulle vi också besöka kyrkan under predikningarna, inte helt hundra på hur det var, men jag har för mig att det var upplagt på det viset! Och en annan sak som jag har funderat på är, när jag gick i skolan i Hedekas är, att det fanns några grabbar som kom från andra skolor som alltid ville boxas med mig på rasterna när vi var utomhus, nej jag vet faktiskt inte varför de ville det, kanske för att de tyckte att jag var tuff och för att jag var stark, men det slutade oftast med att vår lärare Axel kom och gick emellan före det uppstod blodvite, men visst förekom det mindre bråk lite då och då, men aldrig något allvarligare!

Kapitel 26. Min sista termin i skolan!

Och nu den här våren när jag går min sista termin i den Svenska skolan i Hedekas är mina känslor väldigt blandade, kanske inte på grund av att jag kommer att sakna skola, nej det som får mig att tänka handlar faktiskt om kamraterna och hur det här kommer påverka vår vänskap som fanns mellan oss elever, och hur kamratandan kommer att påverkas nu när vi går skilda vägar när skolan stänger dörrarna efter oss för alltid för min del. Inte utan att det kändes lite vemodigt att jag skulle känna så, för första gången under mina sju år i den svenska skolan, men det kom alltid en tanke som sa, det löser sig. Men vi är inte riktigt där ännu, nej först skall vi gå klart vårterminen med allt vad det innebär, men för min del var det bara en lättnad att slippa gå till skolan nästa år, en skola som inte lärt mig någonting, jo det var exakt så jag kände och tänkte. Och så kom den där dagen när jag visste att, nu äntligen kan jag elda upp alla mina häften och böcker som jag hade sparat efter mina sju år i skolan, jo jag slängde allt samma dag som jag slutade och för första gången på sju år kände jag mig fri, men riktigt fri var jag ändå inte, nej jag hade valt hushållslinjen linjen i stället för skog och jordbrukslinjen som skulle starta när höstterminen startade!

Kapitel 27. Integration och segregation.

Men före jag fortsätter att berätta vidare om mitt eget liv, vill jag återvända en liten stund till årtalen 1860 – 1880, då när den fattige pojken Henning bestämde sig för att lämna fattigdomen på landsbygden när han tog sitt pick och pack för att söka lyckan efter ett bättre liv i Sveriges huvudstad Stockholm 1860. Nu undrar säkert många av er varför jag återvänder till 1860 talet och Henning, jo av den enkla anledningen att då när jag avslutade mitt sista år i den Svenska skolan 1967 hade det gått exakt 10 år sedan jag själv kom till Sverige, tillsammans med min mamma och mina fyra syskon och det vi fick uppleva mellan åren 1957 – 1967 är i stort sett exakt samma saker som pojken Henning gjorde 1860, alltså 100 år senare! När vi flydde från någonting för att söka ett bättre liv i Sverige!

Kapitel 28. Mopeden.

Och nu är det återigen vinter och jag är arbetslös och det känns konstigt, nu när jag slipper knalla iväg till skolskjutsen, jo inte utan att det kändes knepigt att gå sysslolös men helt sysslolös var jag faktiskt inte. Jag hade förutom lite sporadiska jobb när jag hjälpte Enar i skogen, och de vanliga sysslorna att utföra, nu när jag bara går i väntans tider och hjälper min mamma med snöskottning, veden och handlar det som behövdes, och min stora syster Annelie har börjat jobba på samma tygfabrik som mamma lagar tygrullarna åt, tygrullarna som vi bar hem när vi bodde på Skruckan och Änghagen och nu har min storasyster träffat Åke som kom från Fisketorp,.Men annars hände det inte så mycket annat den här vintern, visst blir det jul och nyår även hemma hos oss, som vi firar för oss själva och mina två mindre syskon Yrjö och Riita går i skolan, allt är frid och fröjd och det blir åter en ny vår. Men den här våren och sommaren kommer jag att tillbringa många timmar när jag hjälper Arvid att såga virke, och brädorna som vi körde ut på sågbacken med små vagnar och där skulle det staplas upp i lager på lager med strössel mellan lagren så att virket skulle torka och ligga plant, och jag fick betalt och med dessa pengar i fickan som jag tjänade hos Arvid plus lite sparade pengar ringer jag till Enar och Kerstin för att höra mig för om de kunde hämta upp mig så att jag kunde åka och köpa mopeden av Kerstins bror Sven. Och när dom kom och hämtade mig åkte jag iväg hem till Kerstins föräldrar, för att jag skulle pratade med Sven om mopeden. Och jag provåkte mopeden som var trimmad, tyckte den gick så där, men den fungerade och vi gjorde upp och nu ägde jag en äldre moped och med den åkte jag tillbaka till Änghagen! Och på helgerna kom min äldre bror Martin hem när han gick på yrkesskolan i Uddevalla och utbildade sig till tapetsera, och när han berättade om den utbildningen började jag fundera på om det var något som jag ville utbilda mig till!?

Kapitel 29. Mamma skulle utbildas.

Och jag gick återigen sysslolös men när någon behövde hjälp ställde jag alltid upp, visst blev det kronor i fickan, men bara fickpengar, annars hjälpte jag mamma med snöskottning och allt det andra, och det var fortfarande ingen som erbjöd sig att ploga upp vår väg, nej vi fick skotta upp en gång att gå i och mammas tygrullar skulle tas hem även på vintern! Men nu helt plötsligt och från ingenstans hade det Svenska samhället vaknat upp efter att vi bott i Sverige i nästan 13 år, för nu hade myndigheterna bestämt sig för att mamma skulle skola om sig eftersom hon hade fått problem med ryggen! Men det skulle inte ske utan problem, nej långt därifrån och ingen hade tänkt på att mamma hade två minderåriga barn Yrjö och Riita som gick i skolan och på vem som skulle ta hand om dom när mamma var tvingad att hyra ett rum och bosätta sig i Trollhättan under veckorna där hon skulle gå en svetskurs på AMU och vår store bror Martin som gick på yrkesskolan i Uddevalla och vår stora syster Annelie hade ett jobb att sköta. Men hur det kom sig att det blev jag som var 15 - 16 år som skulle ta hand om hushållet minns jag faktiskt inte, men så blev det och då blev mitt ansvar att se till att dom kom till skolan eftersom vår storasyster åkte till Hedekas på jobbet, och det blev mitt ansvar att sköta det mesta av hushållsarbetet och laga maten som skulle vara klar när Annelie kom hem efter jobbet. Och tack vare att vår mamma lärt oss lite om matlagning och att jag valde hushållslinjen i stället för jord och skogslinjen när vi skulle gå fortsättningskursen efter sjunde klass, klarade jag av att laga lite olika men enkla maträtter, och det gick ganska så bra. Tyckte jag själv, och det var aldrig någon som klagade heller, men samtidigt fanns det alltid andra saker som måste fungera, och det viktigaste efter maten var veden, men med förenade krafter lyckades vi med det också!

Kapitel 30. Ett axplock.

Före jag berättar vidare om mitt liv, vill jag komma med en förklaring till varför jag medvetet och på grund av sekretess och förtroende valt att bara dela ett axplock av alla arbetsgivare som jag kom i kontakt med under min yrkeskarriär, och med personer som jag umgicks med, samt dels på grund av att det saknar intresse och värde för er som läsare, det sammantaget har bidragit till, att jag medvetet bara delar ett axplock av händelser som jag tror kan vara av intresse för er att ta del av! 

Kapitel 31. Livet i stan.

Och när vi bekantas oss med Kronogården som området hette, när vi bosatte oss på Lantmannavägen i Trollhättan öppnades dörren upp till en helt ny och spännande värld för en ung grabb som jag var då 1969 - 70 när vi bosatt oss i ett bostadsområde som svenskarna döpt om till knivstad, för att i det området bodde det många finländare och deras familjer som jobbade på de olika industrierna i Trollhättan. Inte för att det störde mig, nej inte det minsta men nu var det också min tur att ta klivet ut i vuxenvärlden på allvar och börja söka efter ett jobb som inte krävde tidigare erfarenheter, fina betyg och akademiska meriter och jag styrde mina steg mot arbetsförmedlingen och där blev jag inskriven som arbetssökande, men något jobb erbjöd dom inte mig, nej tvärt om tyckte de att jag behövde en riktig utbildning och de skickade mig raka vägen upp till samma AMU skola som mamma gått på, och där fick jag träffa någon som skulle hjälpa mig att välja rätt utbildning, och det råkade bli bänkarbetare vilket är i stort sett detsamma som montör yrket är. För att de med andra ord ville utbilda mig till någonting som skulle ge mig ett riktigt jobb, och de tyckte att jag skulle lära mig att montera ihop och finjustera in många olika verkstadsmaskiner på den utbildningen som var ungefär ett år, och visst var det intressant att lära sig något praktiskt.

Kapitel 32. Första lönen. 1970

Jobbet som bagare var inga märkvärdigheter och de var alltid de äldre bagarna, som satte degen till alla degarna, men visst fick även jag vara med för att lära mig hur det jobbet skulle göras och det var många olika bröd och bullar som det bageriet bakade och levererade, och efter några veckor där fick jag min första riktiga lön. Ingen höjdarlön direkt men det var min första riktiga lön och på det stället var det löneutbetalningar var 14 dag, och med pengar i fickan skrev livet ett nytt kapitel, för nu blev man en del av samhället och allt det som var stängt om man inte hade pengar i fickan! Och jag blev en del av nöjesutbudet i Trollhättan och jag träffade på Frank Andersson många gånger de första åren, men i det livet träffade jag den norska tjejen Odny och vi blev tillsammans! Och där och då och utan att jag visst om det började kapitlet tjejer i mitt liv, men jag och den tjejen tillbringade mycket tid tillsammans och hon presenterade mig för sin egen familj som bodde i ett bostadsområde som hette Sylte. Hennes pappa jobbade som arbetsledare på Nohab och hennes mamma var hemma och jag tillbringade mycket tid tillsammans hemma hos henne och hennes föräldrar, och hennes föräldrar ägde en sommarstuga som låg i Drammen och dit reste vi tillsammans med hennes föräldrar så ofta vi kunde, och det var också där som jag tvingades lära mig rulla en cigarett för hand en dag när mina färdigrullade cigaretter var slut. Men skam den som ger sig och den erfarenheten fick mig att börja rulla mina egna cigaretter med norsk tobak och svenskt cigarettpapper eftersom det norska pappret var mycket dyrare än det svenska pappret och det fortsatte jag med i många, många år, även efter det att jag och hon gick skilda vägar!

Kapitel 33. Nohab. 1970 – 71

Var jag orolig? Nej inte speciellt orolig eller bekymrad, nej och eftersom jag fortfarande var tillsammans med den norska tjejen Odny hade jag och hennes pappa pratat om Nohab och hur det var att jobba på det stället. Och han tyckte att det var ett bra ställe och lönen var skaplig och vid något tillfälle frågade han mig om jag var intressera av att börja på Nohab kunde han lägga ett gott ord för mig och jag tyckte att, det där är kanske något som passar mig som var utbildad bänkarbetare och montör. Så jag tackade ja till hans erbjudande om att prata för min räkning på Nohab. Och eftersom hennes pappa och mamma gillade mig bestämde sig de för att hjälpa mig så gott de kunde, att söka jobb på Nohab och eftersom hennes pappa som själv var någon arbetsledare där skulle han lägga ett gott ord för mig om jag var intresserad av att börja jobba på Nohab. Jo jag tyckte att det lät väldigt intressant då, och bra och några dagar senare berättade hennes pappa att anställningschefen på Nohab vill att jag skulle kom dit och prata om jobb, och jag gick till honom och vi pratade om olika avdelningar.

Kapitel 34. Trafikolyckan 1971.

Men nu hade jag varken bostad eller jobb, och jag fördriver mina dagar med att inte göra någonting när jag flackar omkring i och runt centrum i Trollhättan, men det fanns inget som jag brydde mig så mycket om just då, nä livet lekte och jag bytte tjejer som andra byter strumpor, och jag sov där det fanns plats i någons säng och på dagarna satt vi någonstans och drack öl och vi funderar hur vi skall lura till oss ölen nästan helt gratis. Vet faktiskt inte vem som kom på det, men vi kom på ett sätt som vi bestämde oss för att testa och någon av oss skulle vara den förste att se om det gick som vi tänkt, och naturligtvis skulle jag som vågade allt se om vår plan fungerade och alla som ville vara med på det experimentet var tvungna att offra var sin tia, och med dessa pengar knallade jag in på Konsum som det hette på den tiden och där inne plockar jag ner 8 – 10 öl i korgen och går till kassan för att betala. Knallade ut med ölen till mina törstiga vänner, stoppade samma plastpåse i jackfickan och kvittot i byxfickan, gick tillbaka in i samma affär, väl där tog jag upp plastpåsen och la i samma antal ölburkar som jag betalade för tidigare, la kvittot i påsen och gick mot kassorna, där valde jag en ny kassa och visade upp mina öl och kvittot som intygade att jag betalt ölen och det var ok, och jag gick ut! Nu visste vi att det fungerade, och då var det näste man till rakning som gällde och han stoppade i lika många ölburkar i plastkassen la kvittot i påsen och gick till kassorna, visade upp kvittot och det var ok, och så gick vi från affär till affär och gjorde om samma sak varenda dag, in och köp öl och gå ut och skicka in näste men med plastpåsen och kvittot i fickan, samma visa här det fungerade! Och så höll vi på i många månader tills någon insåg att det försvann massor med öl från samtliga butiker i centrum, och de bestämde sig för att kontrollera datum och tiden extra noga om någon kom och försökte göra det vi gjort i många månader, och vi la ner det projektet!

Kapitel 35. Tingsrätten.

Men tills min räddning kom ett brev till socialnämnden i Trollhättan från samma tingsrätt som försökt låsa in mig massor med gånger, och eftersom ingen visste var jag fanns blev det polisens sak att hitta mig och delge mig brevet från tingsrätten, där det stod att tingsrätten beslutat att ge mig en övervakare under ett års tid, och den övervakaren bodde i Uddevalla av alla ställen! Och han vill träffa mig för att berätta något som han inte ville berätta i telefonen, så det var bara ge sig av dit, och har man blivit beordrad av en övervakaren att komma är det bästa att göra som den säger, annars kan man få andra problem, och det ville inte jag få då! Och väl där säger han att du skulle må bra av miljöombyte, och jag undrade hur han tänkte och då frågade han mig om jag kunde tänka mig att flytta till Färgelanda av alla ställen, men eftersom jag varit och besökt mamma som flyttat dit visste jag var det låg hur det samhället såg ut, och jag svarade beror väl på vad du menar!? Och då berättar han för mig att han kände en före detta tingsrätts domare som hade ett företag som låg där och dom två hade tydligen pratat om det som övervakaren berättade för mig, att jag skulle få börja jobba åt Hilding som ägde verkstaden i Färgelanda, och han förklarade vilka jobb de gjorde där, och jag som saknade både bostad och arbete tänkte, det kan knappast bli värre där än hur det var nu. Så jag svarade att jag kunde åka dit och prata med Hilding och jag tog bussen till Färgelanda, och han ville att jag skulle bli en i gänget på golvet och jag tyckte återigen, varför inte för det är bättre än ingenting så jag svarade ja! Och han fixade så att jag fick hyra en sovalkovs lägenhet på Renvägen i Färgelanda och jag flyttade dit, åkte och handlade möbler och en stereoanläggning, minns inte om jag skaffade tv apparat, men nej det tror jag inte för vem hade tid och ork att sitta och glo på en dumburk, nej inte jag!

Kapitel 36. Lars Persson Gambia.

Och jag vill vidare för att utforska livet och världen, och nu var det försommar och solen sken och det var varmt, men hur illa det än var lekte livet återigen och jag var redo att möta nya utmaningar på min väg genom livet och nu var det våren 1973! Och nu råkade jag landa i Uddevalla eftersom jag lärt mig känna mycket folk i den staden, men jag var återigen både bostadslös och arbetslös, men inte var det något att oroa sig för i onödan, ville man jobba fick man jobb samma dag och det var trotts allt sommar och jag tyckte att jag behövde lite avkoppling och en välbehövlig semester efter min tid i Färgelanda. Och vi levde livets lyckliga dagar, drack öl, jagade tjejer och gjorde vi inte det åkte vi raggarbil så varför hetsa upp sig i onödan och börja jaga jobb nu tänkte jag, men en morgon när vi vaknade upp efter att vi festat runt en natt i den villan i Uddevalla satt vi utomhus på gården och gjorde mest ingenting. Men rätt som det var, kommer det fram en liten man som var i 35 – 40 års ålder och frågar om någon av oss kunde tänka oss att jobba lite extra över helgen, och jobbet handlade om att köra en modell större traktor! Vi skrattade åt mannen, men han gav sig inte, och i all hast så svarade jag, jo jag kan köra åt dig i helgen! Och mycket riktigt så stod han och väntade på mig morgonen efter, och där mina läsare börjar en mycket spännande resa i mitt då så unga liv, men före jag berättar vidare måste jag berätta vem han var, jo han presenterar sig som Lars Persson och gick under öknamnet Gambia och han kom från Halland, bröt på skånska och var cirka 175 cm över havet, var blond och näsan var sned, jo och det han behövde hjälp med var att köra traktor på mannens jordgubbsodlingar som skulle besprutas mot mögel, och de låg spridda på olika marker runt om kring Uddevalla!

Kapitel 37. Skumma affärer.

Och det var nu det hela började på allvar, den resan tillsammans med mannen som alla kände som Gambia och som kom att pågå under nästan två år av mitt eget liv! Ganska så omgående förstod jag vad det var han pysslade med, jo han var också ett matematiskt geni, det han inte kunde räkna ut i huvudet med blixtens hastighet fanns det inga siffror för! Jo han pysslade med en egen rörelse som enbart gick ut på att inte betala en krona i skatt, och allt han rörde vid blev till mycket stora pengar! Och jag tänkte och funderade många saker, men en sak var säker, jag förstod att det här blir inget vanligt och inget långtråkigt jobb, och jag förstod att vi skulle vara på resande fot väldigt ofta och jag träffade hans föräldrar regelbundet och ofta, och jag lärde mig känna Gambias familj och vänner och familjen Lasses föräldrar var själva grönsakshandlare som drev jordgubbsodlingar i mycket stor skala i Halland och Skåne, att det var två fina äldre människor tyckte jag redan när jag träffade dom första gången!

Kapitel 38. Gambia i Gambia.

Hur och varför Gambia fått för sig att han skulle starta en grönsaksodling i Gambia, berättade han aldrig för mig, men när den mannen väl bestämt sig för något var ingenting omöjligt, och en dag köpte han ett eget fartyg, köpte traktorer och jordbruksredskap som han fyllde båten med, och med den seglade de ut från någon Svensk hamn en natt, utan att åter göra rätt för sig! Han seglade mot landet Gambia, ombord på båten fanns ytterligare två personer och en schäfer valp och jag fick förmånen att träffa dessa herrar i Göteborg! Men något gick fel, båten lär enligt Gambia själv ha krockat med en val, och gick till havets botten, ombord på båten fanns det en mycket liten livbåt, som var gjord för två personer, så manskapet ombord hade byggt en flotte av en gammal järnsäng som man försatt med två oljefat under! Och på den tillbringade mannen Gambia många timmar på tillsammans med sin schäfervalp när han räddades av en Italiensk fiskeflotta efter x antal dygn på havet! Jo han blev fotograferad och fanns med i många av världens mest kända nyhetstidningar! Men han överlevde, så också dom två övriga, jo många med mig har själva sett och läst tidningarna som Gambia mer än gärna visade upp!

Kapitel 39. Ingen slump.

Nej det var nog ingen slump att Lasse reste runt i trakterna av Uddevalla när han letade efter lämpliga åkermarker att odla jordgubbar på, nej det berodde snarare på att hans tjej Britt Mari kom från Färgelanda, men han kom även att börja odla potatis runtomkring på olika ställen i Bohuslän! Och när vi inte var på odlingarna åkte vi omkring i hans Mercedes när vi åkte omkring för att jaga och titta på affärer som gav mycket pengar på ett lätt och smidigt sätt! Jag var oftast med som hans så kallade livvakt för hans affärer var mycket skumma, han blåste alla och allt, jo han såg bara pengarna som, bara knalla in och hämta! Och nu när han arrenderat marker åkte vi omkring för att inspektera, markerna som alltid låg nära något sötvatten drag för bevattningens skull, men nu måste markerna plöjas före vintern kom, och i samma veva gjorde upp någon affär med någon bonde som skulle sköta den saken, för att marken skulle ligga i träda över vintern!

Kapitel 40. Stockholm.

Nåväl vi återvände till Sverige och ingen av oss såg väl allt för pigga ut, och jag tänkte och hoppades att det skulle bli skönt med lite vila i lugn och ro i några dagar, men det blev inte riktigt så, nej för vi möttes upp på kajen av en mycket ilsken kvinna, jo Gambias tjej Britt Mari var stortokig och förbannad, kanske med all rätt för att Lasse inte hade berättat för henne att vi skulle åka till England, jo jag lovar att hon fick utstå mycket! Men hon släppte av mig i Gamlestaden vid min lägenhet och jag tänkte äntligen hemma, för att jag var allt annat än pigg! Men när jag gick igenom min post såg jag brevet från min tjej Eva och jag läste att hon ville träffa mig, så vad göra, jo jag tog tåget mot Stockholm och vidare hem till hennes föräldrars lägenhet, Eva bodde nämligen hemma med sin storasyster och där tillbringade jag julaftonen tillsammans med hennes familj och vi hade det mysigt och gott på alla sätt och vis och jag fick till och med några julklappar av hennes familj, men hur det nu kom sig ville Lasse att jag skulle åka tillbaka till Göteborg så jag tackade för mig, men Eva och hennes storasyster skulle åka med mig till järnvägsstationen och det gjorde dom, men på järnvägsstationen säger Eva att hon tänkte åka med mig till Göteborg, och Eva och hennes syster pratade om den saken och hennes storasyster tyckte att, Eva kunde ta tåget ner till mig lite senare, men det vill inte Eva höra talas om och hon åkte med mig till Göteborg! Vilket inte var planerat, men efter ett halvt år i Göteborg återvände Eva tillbaka till Stockholm.

Kapitel 41. Återvände till Uddevalla.

Och när jag återvänder till den staden är jag återigen både bostadslös och arbetslös, och jag träffar nya tjejer och jag flyttar runt bland olika tjejer och jag börjar jobba som extra stuveriarbetare i Uddevalla hamnen och ibland jobbar jag åt Skeppservice som hade eget omklädningsrum, kontor, och fikarum inne på Uddevallavarvets industriområde och där jobbade jag som blästrare och målare under korta perioder, och i samma veva träffar jag en ny tjej som var finländska och vi hängde ihop ett tag och hon blir med barn, men det var ingenting som jag planerat, nej men hon bodde i en egen lägenhet och jag där var jag lite då och då, men vi flyttade aldrig ihop och det förhållandet tog lika fort slut som det började, men på våren 1975 födde hon vår gemensamma son, och jag blev pappa för första gången!

Kapitel 42. Återigen var jag arbetslös.

Men inte var jag speciellt orolig, nej hade lärt mig kände många äldre grabbar än mig som åkte omkring och gjorde jobb åt olika företag, och jag ringde runt till några företag som tog på sig olika jobb runt omkring i Europa och Asien och ett företag som gjorde det var Mia Teknik från Göteborg, och ofta var det jobb som måste bli färdiga på några veckor, ibland längre annars blev det vite och ibland var vi flera grabbar som åkte på samma jobb för samma företag, men jag åkte ofta helt ensam, och var det inte i Sverige var det utomlands där jag utförde många olika arbetsuppgifter på varven, oljeindustrin och i pappersindustrin, och jag trivdes för det var enormt fritt och jag fick ta många av besluten helt på egen hand!

Kapitel 43. Uddevallavarvet.

Men nu tycket min tjej att jag skulle stanna hemma och börja på varvet i Uddevalla, jag lydde henne för att hon var en mycket fin tjej på alla tänkbara sätt och vis, och jag ringde anställningschefen och han tyckte att jag hade kunskaperna som krävdes som svetsare, och jag knallade snällt iväg för att träffa någon bas på golvet som tyckte att, jag behövde bättra på mina svetskunskaper eftersom han tyckte att, varvet behövde riktiga svetsare och var inte i behöv av licenssvetsare och därför tyckte han att jag skulle gå varvets svetsarutbildning för att lära mig svetsa och jag började, men efter några dagar i ett av svets båsen kom en av lärarna in till mig när jag satt och svetsade och han frågade hur många år har du svetsat egentligen för som han sa, du är ingen nybörjare, jag sa att det var som jag sagt tidigare att det vare en arbetsledare som skickat mig på utbildningen men han trodde mig inte, för han svarade mig, att är det någon som skall lära sig att svetsa är det du som skall lära oss svetsa, och jag sa återigen samma sak, att jag blev hitskickad av en arbetsledare på golvet och han svarade att, du skall inte sitta här för du behövs i produktionen och vi har ingenting vi kan lära ut till dig.

Kapitel 44. Blir pappa för andra gången.

Jag och tjejen hade flyttat till ett nytt till bostadsområde och vi hade köpt nya fina möbler, fina tavlor och livet känns otroligt bra, snacka om att livet lekte och vi är en familj och allting känns otroligt fint, grabben växer och när han är 2 år funderar vi på att köpa sommarstuga och jag ringde runt till några mäklare och några dagar senare ringer en mäklare upp mig för att berätta, om en sommarstuga som inte lagts ut till försäljning, men som han sa, tycker ni skall komma hit och få nycklarna och åka och se er om och vi hämtade nycklarna och åkte dit, och väl inne såg det ut som det var någon som var där ofta, där fanns allting, möbler i alla rum, tv och tavlor på väggarna, öppen spis i vardagsrummet och ute på altanen, det fanns några byggnader till på tomten och en av dessa var en gäststuga, och det fanns en djupborrad brun till vattnet, det ingick även en Ryds plastbåt i ett eventuellt köp, men när vi åker upp mot den sommarstugan första gången säger min tjej, gud va fint den köper vi och vi klev ur! Och när vi tittat oss runt åkte vi till mäklaren och undrade vilket priset var, svarade han att allting som finns i och utanför sommarstuga ingår i köpet, för att kvinnans man gott bort och därför ville hon sälja bort sommarstugan och allting som fanns i sommarstugan som den var när hon lämnade sista gången, och vi skrev på köpekontraktet, fick nycklarna och åkte tillbaka till vår sommarstuga!

Kapitel 45. Byggplaner.

Och jag och den tjejen gick i ny bostads tankar och bestämde oss för att bygga nytt, jagade tomt och blev lovade att få köpa en attraktiv tomt i närheten av Uddevalla, av en äldre herre som importerade och sålde möbler och där köpte även vi en attraktiv skinngrupp, men nu när tomten var avstyckad och klar med godkända markproven för att göra en infiltrationsanläggning för avloppet, skulle vi skriva kontrakt med möbelhandlaren som givit oss muntliga löften om att få köpa den av oss tillsammans förutbestämda och avstyckade tomten, och nu när alla papper var klara skulle vi skriva kontrakt på tomten med möbelhandlaren, men vi möttes i dörren av en helt främmande kvinna som sa att hennes pappa avlidit, vi beklagade det som hänt, men vi menade på att den avstyckade tomten var vår, och att det fanns på kartan som kommunen också godkänt, men hon vägrade att prata vidare med oss om den tomten, och där står vi med ett färdigbeställt hus som skulle levereras om några veckor, och vad kunde vi göra, inte mycket mer än åka till husförsäljaren och säga som det var, men han lovade oss att han skulle försöka prata henne tillrätta, men nej inte tänkte hon och släppa den tomten till oss för det priset vi gjort upp med hennes pappa, för att hon ville ha betydligt mer för tomten som hon ansåg var värd nästan en miljon, eftersom den låg i ett attraktivt område och den kvinnan ville inte ville fullfölja köpet med oss, om vi inte betalade henne pengar och jag kontaktade husförsäljaren han kontaktade Uddevalla kommun och förklarade vad som hänt och kommunen annullerade avstyckningen och det godkända markprovet, och den kvinnan fick inte ett öre!

Kapitel 46. Bor på camping.

Och då säger han till mig att det är två svenska tjejer som undrar om de kan få hyra en av hytterna över natten, och eftersom det var jag som hade nycklarna tänkte jag att, det var väl inget större problem om de fick övernatta i en av hytterna gratis, och så blev det, men efter en stund kommer samma jugoslav tillbaka till min husvagn och undrar om jag hade någon alkohol i husvagnen, för som han sa hade han och tjejerna druckit upp hans halvliter med vodka, jo svarade jag, jag har en oöppnad Smirnoff som han kunde ta, men han tjatade och ville att jag skulle följa med honom och prata med tjejerna, och jag min dumme jävel gick dit, och vi drack lite, inga mängder eftersom jag skulle upp och jobba morgonen som var om några timmar, men jag blev ensam kvar med tjejerna i den hyttan och hur det slutade behöver jag knappast berätta! Men vi som skulle jobba åkte på jobbet och när vi återvände till campingen var tjejerna fortfarande kvar på campingen, och vi resemontörer åt av maten och drack några öl som var kvar från dagen före, och jag gick och la mig men då kom tjejerna och knackade på min husvagn och ville prata lite och dricka några öl, och en av tjejerna blev kvar i min husvagn, ja, ja skadan var ju redan skedd resonerade jag, och tänkte inte så mycket mer på det, när jag åkte på jobbet och när vi kom tillbaka till campingplatsen var tjejerna borta!

Kapitel 47. Ångermanland.

Men en dag flyttar vi till Ångermanland och vi flyttar in i ett totalrenoverat hus och jag börjar jobba åt en mindre firma som svetsare och montör, lönen var väl som den är för alla andra som jobbar på orten, men en dag blir jag återigen erbjuden ett jobb på en annan ort, och där börjar jag när jag slutade på det lokala företaget, och jag pendlar till och från arbetsplatsen som låg i en annan stad, men senare hyr jag ett rum och sover borta under veckorna! Och jag blir återigen pappa 1989 och när jobbet är klart där bestämde jag mig för att sadla om helt, går en bantad vvs utbildning avlägger diverse certifikatprov för att jag ville bli godkänd som vvs tekniker och blir godkänd av Länsstyrelsen att utföra vvs jobb i samtliga kommuner i Sverige och jag fick godkända handlingar som intygade att jag fick utföra vvs jobb mot landets alla kommuner, men jag började samtidigt jobba och svetsa på ett lokalt företag och i den vevan startade jag en vvs rörelse, och i den perioden köper vi hus och åren rullar vidare fram till 1994 när jag och hon går åt var sitt håll och jag flyttar in i en lägenhet!

Kapitel 48. Clownen blev jag!

Men jag vägra ge upp på grund av mina smärtor, nej jag bokstavligt talat bråkade mig till att få träffa ortopedspecialisterna på Akademiska i Uppsala och det resulterade till att ortopedspecialisterna opererade min nacke 2000 och jag blev smärtfri, och för första gången på 5 år kunde jag öppna och knyta mina händer utan problem! Efter det har det inte hänt så mycket i mitt liv, jo men det som hände efter min operation var att, jag funderade ofta och mycket på vem det var som gick omkring i mina kläder och där och då bestämde jag mig för att vara den jag alltid varit och velat vara och där kunde jag sluta berättelsen om mitt liv, men då inser även jag att om jag slutar berätta stämmer ingenting i det jag skrev, när jag skrev, om vi funderar kring vem jag är, med betoning på vem jag var! Och för att förklara vem jag var och är, måste jag fortsätta berätta lite mer om vem jag är!

Kapitel 49. Boken om mitt liv tillägnas.

Boken om mitt liv vill jag tillägna min mamma Elma som gick bort 1996, min storasyster Annelie, min storebror Marti som gick bort 1998, min lillebror Yrjö som gick bort 2018 och min lillasyster Riita som gick bort 1971, samt till alla mina barn och barnbarn men också till alla mina biologiska släktingar och till alla er som någon gång vandrat tillsammans med mig på min stig och till alla er som korsat min stig!