söndag 30 oktober 2016

Mitt Hotellrum är en trappuppgång!



Nej, nej nej…….nej jag skall inte skriva om barnfattigdomen som inte finns men som finns någonstans där ändå om ni förstår vad jag menar, nej jag tänker skriva om hur man kan bo gratis på ”flotta” hotell natt efter natt utan att göra rätt för sig, men det finns som alltid ett men med och det gör det även här, hotellrummen jag syftar till är billiga, kanske för att i dessa rum ingår det ingenting, nej du kan inte beställa väckning eller frukost, men vad spelar det för roll för det är ju gratis! Visst låter det både spännande och nästan som en solskenssaga att man kan bo gratis på ett ”flott” hotell, jo ni för många människor är det säkert rena rama lyxhotellet att få bädda ner sig under en trappa bland kartonglådorna en isande kall vinternatt, jo för människorna som ingen ser, hör eller vill kännas vid är/blir trappuppgångarna, källarlokalerna och vindsförråden hotellrummen som sakna morgonduschen och frukosten, men varför klaga och gnälla över frukost, duschen och värmen i rummet på lyxhotellet när rummen är gratis!?

Nej jag varken tänker eller orkar kontakta SCB för att få tag i fakta på hur många människor som är uteliggare, alkoholister och narkomaner, människor som vi du och jag (samhället) klassat för att tillhöra kategorin ”sjuka”, jag kan tänka mig att mörkertalet om hur många människor som den här gruppen människor representerar är lika vilseledande i alla gjorda undersökningar och tabeller som gruppen barnfattig gruppen tycks vara, om vi nu skall tro på manipulerad statistik? Den här gruppen av människor vill ingen kännas vid, nej inte ens vår allas så älskade Janne Josefsson vet hur tabeller och statistiken är, när det handlar om dessa fattiga människor, för vem vill och behöver veta det, när det ändå ”bara” handlar om människor som ”får skylla sig själva” i dina tankar när du råkar möta han eller hon på gatan eller sparkar ut hon eller han på gatan från ”din” trappuppgång med en lång ramsa svordomar som god natt hälsning! 

Och jag bara undrar, hur kan det komma sig, att vi som är samhället tillåts och tillåter samhället att behandla sjuka människor så fruktansvärt illa och dåligt, bara för att det inte är mitt problem för att ”han/hon har valt att supa och knarka själva”? Visst är vi människor konstiga och knepiga av oss, jag menar vi värnar om oss själva och alla våra nära och kära samtidigt som vi värnar om ”barnfattigdomen” och vissa specifika grupper av människor som bara ”råkar” finnas i vår egen bekantskapskrets och det oavsett om det handlar om människor med alkoholproblem, bråk och våld i nära relationer för att ”vi” inte vill stöta oss med hann eller hennes familj och vänner!

Men hur kan vi då samtidigt spotta och se ner på andra medmänniskor som råkat hamna i gratishotellrummet bara för att han eller hon enligt dig får skylla sig själva, har inte dessa människor ett egenvärde och ett existensberättigande som skall få och ha samma rättigheter som oss alla andra och få allt det där som du och alla andra äger och har, bara för att han eller hon råkar vara sjuk, eller är jag bara elak nu?

              Mat och kläder      Hemlösheten i Stockholm

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar