söndag 20 november 2016

Många i Sverige lever på bidrag.



Debatten borde handla om politik och varför våra politiker är så frånvarande i debatten nu när den så kallade ”barnfattigdomen” lever vidare och det om något är bra på sitt sätt att den överlever om vi nu skall diskutera eller debattera ämnet fattigdomen som faktiskt finns i hela vårt avlånga land, men jag tror att debatten om ”barnfattigdomen” är lite eller är helt fel väg att diskutera problemet, när vi riktar in all vår kraft och energi på ordet barnfattigdom!? Att det allt tuffare ekonomiska läget förvärras från dag till dag drabbar alla och det oavsett om du har eller inte har ett riktigt avlönat arbete att gå till för läget undgår ingen, nej det vittnar bidragsansökningarna om hos kommunernas socialförvaltningar om att så är fallet, när vi får det serverat till oss alla via våra lokala nyhetsmedier, att det råder kris i kassan bland alla grupper av individer, så inte då är det ”barnfattigdomen” vi borde debattera och diskutera om vi vill göra ett någorlunda seriöst intryck när vi diskuterar barnfattigdomen som enligt Janne Josefsson och Uppdrag granskning inte finns!? 

Jag menar att visst har Janne Josefsson både rätt och fel på samma gång, för utan mamma och pappa som lever på bidrag existerar inte barnfattigdom och inte begreppet ”barnfattigdom” överhuvudtaget om vi i stället för att diskutera fattiga barn diskuterade orsakerna till varför vissa barn är mer utsatta än andra barn, då först är vi på rätt väg om vi på allvar menar någonting med att försöka ”utrota” barnfattigdomen, men då kära läsare blir läget någonting alldeles extra stort och en kostsam ”affär” för oss alla som råkar ha en riktig lön för ett riktigt arbete, men numera är det också en form av lyxvara att bara ha ett riktigt jobb!?

Men vad göra för att fokusera på rätt saker och ställe i stället för att hacka på Janne Josefsson och Uppdrag granskning som ”bara” ville berätta fakta om hur dessa organisationer lurar hela samhället på gigantiska belopp med sina manipulerade egen förfalskade kalkyler och tabeller över antalet fattiga barn i hela Sverige, jo steg ett, sluta gnälla på alla andra, steg två, börja gnälla i rätt ända på ”tråden” barnfattigdom! Om vi nu skall gnälla måste vi först och främst inse och förstå orsakerna till varför mer än halva svenska befolkningen överlever tack vare någon form av bidrag, nej det är ingen stor nyhet att så är fallet, men det är i den ändan av tråden vi alla så också BRIS, Rädda barnen, Majblomman och alla andra som diskuterar ”barnfattigdomen” borde börja nysta, i stället för som nu ”bara” prata ”barnfattigdomen och gnälla på Janne Josefsson”!? 

Jo ni, nu blir problemet mycket svårare att diskutera, även för dessa organisationer, för nu handlar det inte om ”fickpengar” mera, nej nu blir det gigantiskt stora astronomiska belopp att bolla med om vi ser på helheten till varför antalet vuxna människor lever på eller i begreppet existensminimum där många av landets alla utsatta och fattiga människor och barn hittar sin så kallade inkomst, så varför inte diskutera och debattera grundproblemet kring varför det nu tyvärr är som det är att mer än halva Svenska folket lever i närheten av fattigdom som inte är Janne Josefssons fel, eller?

Och vem skall vi nu gnälla på när mer än halva Svenska folket överlever tack vare någon form av bidrag, ja fundera på varför det förhåller sig så att Sverige inte är det ”välfärdslandet” som alla som gapar över barnfattigdomen tycks tro när man med hjälp av manipulerad statistik, öronproppar och skygglappar debatterar fel saker om ”barnfattigdom” i stället för som nu, gnälla över faktumet att Janne Josefsson bara berättar hur ”vissa” organisationer överlever på medel som kunde mätta mångas munnar?! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar