lördag 19 augusti 2017

Våra mänskliga kvalitéer.



Dagens inlägg är tänkt att handla om din/min och om vår så kallade solidaritet, men först av allt känner jag för att jag måste citera några väl valda ord om att ”det är en väldig skillnad mellan att ge upp och markera att man fått nog” när man står där helt ensam, övergiven och utelämnad när man inser hur tufft det är och har blivit att stå upp för någonting, för något som alla andra så gärna försöker och mer än gärna vill prata och tycka så mycket gott om, då när vi vill att alla andra skall tycka gott om oss och det vi utsätter oss själv för när vi står upp för alla andras solidaritet, när vi säger, skriver eller gör något som alla tycker är bra för alla andra och mig själv, när eller om vi gör någonting gott för alla andra, när ordet solidaritet och det jag själv gör som berör alla andra och deras nära och käras vardag och liv, jo då vill vi att alla andra skall tycka om och älska oss, bara för att vi vill känna uppskattning och gemenskap med det som så många andra älskar att höra när de själva gör något som enligt oss själva, bör uppskattas och pratas om av alla andra!

Visst låter det fint, snällt, varmt, solidariskt och omtänksamt när du läser mina ord om vår så kallade solidaritet, men är och fungerar det så himla enkelt när det inte berör oss och våra nära och käras liv och vardag? Nej vågar jag återigen påstå, när jag sticker ut hakan och påstå att, det fungerar inte alltid så även om önskar och vill att det alltid borde fungera och vara så himla enkelt som det är och gör när vi själva smakar och drömmer om ordet solidaritet! Men hur kan det då komma sig att många av oss älskar att prata om vår egen och alla andras solidaritet, när vår egen solidaritet lyser med sin frånvaro, när någon annan pratar, skriver eller påkallar alla andras solidariska uppmärksamhet och delaktighet, när eller om det bara är en tidsfråga tills vi själva och våra nära och kära kommer att drabbas av, det där som händer och drabbar alla andra, när de får sina hem ockuperade av vägglöss, när det otänkbara som inte drabbar mig och mina nära och kära, bara kan drabba alla andra!?

Men hur kan det då komma sig att vi älskar att gilla och kommentera när någon som vi är solidariska mot och med skriver eller delar vissa ord och länkar med texten/texter ”en människas hudfärg, ras och språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra”, eller kan det vara så himla enkelt att vi ”alltid” tänker på oss själva, och på vad alla andra skall tycka och tänka om oss och vår egen så kallade solidariska kvalité, före vi överhuvudtaget skriver, delar eller kommenterar någonting när någon annan skriver eller delar någonting som vi på förhand dömt och kastat i papperskorgen, bara för att vi inte behöver visa eller vara lika solidariska mot alla andra som vi är mot våra likatänkande solidariska systrar, bröder, socialdemokrater, Olof Palme och alla andra som är lika solidariskt inställda mot oss själva!? 

Det där var inte speciellt snällt skrivet, nej men hur snäll är du själv, om du ”råkade” reagerar på det du nyss läste när det du nyss läste som råkade handla om dig, mig och alla andras solidariska mänskliga kvalitéer?! Men om du nu råkade känna dig träffad, måste det betyda att din egen så kallade solidaritet och syn på mänskliga kvalitéer inte är speciellt rumsren, när din privata solidaritet är och blir så genomskinlig som den tyvärr blir och är, om du känner dig träffad, bara för att du väljer ut det du måste gilla eller kommentera bara för att du/ni älskar att visa upp er gemensamma solidaritet mot varandra och era vänner som alla förväntar sig att ni skall vara och behandla varandra, men vad händer med er och era vänner och er så kallade solidaritet och er solidariska syn på mänskliga kvalitéer, om eller när någon av er råkar trampa utanför skacklarna, den dagen ni själva fått ert hem invaderat av vägglöss och ohyra?  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar