onsdag 3 januari 2018

Kapitel 11. Sommarlov hos Tyne och Henry.

Men rätt som det var kom den dagen då jag återigen skulle återvända till Tyne och Henry och tillbringa mitt andra sommarlov hemma hos Tyne och Henry i Askerslätt! Och jag behöver knappast berätta, att jag åkte dit utan att protestera! Och där fick jag lära mig grunderna i att hässja hö, och det var inget tungt eller slitsamt jobb, när man använde sig av en häst som räfsade fram höet till hässjorna, men det var inte bara det som jag skulle vara med om den sommaren, nej på den tiden slog småjordbrukarna alltid alla åkerkanterna och alla diken med lie och det var Tynes och mitt jobb att gå efter och räfsa upp det så att det låg på åkern, så att det kunde räfsas ihop med hästen, för det höet skulle också hässjas upp på hässjorna. Men inte var det heller något slavgöra direkt, men på den tiden måste det höet också tas tillvara och det gjorde nästan alla mindre jordbrukare på den tiden, annat är det i dagens moderna storjordbruk! Och höet på den gården var det mesta av jobbet som skulle utföras på sommaren, men inte gnällde jag!

Och den sommaren när allt hö var inne på logen tog Henry fram sin beige gula Crescent moped och sa åt mig att följa efter, när han körde ut mopeden på en av åkrarna, visst undrade jag vart han tänkte åka? Men han stannade mopeden och inväntade mig och då frågade han mig och jag vill lära mig köra moped? Och jag vet inte vad jag tänkte, men jag svarade förmodligen inte nej, eftersom han började berätta och visa hur mopeden fungerade, och den mopeden var handväxlad, växlingen sköttes genom att trycka in kopplingshandtaget som satt på vänster sida på styret, samtidigt som man vred handtaget för att få in önskad växel, fotbromsen var en liten pedal på höger sida växellådan och gashandtaget satt på den högra sidan av styret som det brukar göra, även på dagens mopeder. Och han kickade igång motorn och sa åt mig att sätta mig på mopeden, samtidigt som han bad mig trycka in kopplingshandtaget och lägga i ettans växel, och jag gjorde exakt som ha sa, och sedan sa han, släpp nu kopplingshandtaget väldigt sakta och försiktigt, gasa lite samtidigt med den andra handen, så skulle han hålla balansen på mopeden och se till att jag fick fart på mopeden. Och mopeden och jag rullade iväg samtidigt som han släppte taget om pakethållaren, och det gick vingligt men han ropade gasa lite mer, och jag lydde, och jag åkte omkring där ett bra tag tills han tyckte att, nu klarar du dig helt själv, men det fick räcka för den här gången sa han och han körde mopeden hem och jag gick efter.

Men dagen efter att ladugården och frukosten var avklarade frågade han om vi skulle åka en sväng på mopeden, och jag protesterade inte, varpå han tog ut mopeden och vi gick ner till samma åker. Och när vi var där säger Henry, nu får du se efter om du kommer ihåg det jag lärde dig i går. Och inte då hade jag glömt bort det som Henry lärde mig dagen före, visst mindes jag allting han visade och berättade för mig, och jag tittade noga efter att ingen växel låg i före jag kickade igång motorn, tryckte in kopplingen och la in ettans växel, gasade lite och släppte upp kopplingen som han sagt och mopeden med mig på åkte iväg! Vet inte hur länge det äventyret varade, men jag åkte och jag åkte tills Henry tyckte att, nu kan du köra moped Kalle, och vi vände blicken hem till Tyne, och dagen efter skulle jag åka tillbaka hem, men de undrade om jag hade lust att komma nästa sommarlov också, och jag lovade att det skulle jag göra! Och jag fick som året före betalt för att jag bara var där!


Och morgonen och den oundvikliga dagen då jag återigen måste åka hem till vårt hem, kom och det blev samma sak även det här året, att jag var glad över att få åka hem och umgås med mina syskon, mamma och våra fyrbenta vänner, men tankarna om vad jag tyckte och tänkte om det, dom behöll jag alltid för mig själv! Och väl hemma på Skruckan var det återigen bara att utföra alla våra olika sysslor som vi var tvingade till att göra, och en av dessa var allt som sagts tidigare om veden. Men nu var den snarare en belastning och ett måste och då var det inte lika roligt längre, men det var trotts allt vad vi tänkte och tyckte om det, ett måste som måste skötas av oss allihopa, så det var bara att bita ihop och tiga när vi gjorde det! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar