onsdag 3 januari 2018

Kapitel 12. Börjar i andra klass.

Och det var återigen dags att börja skolan, men nu skulle jag börja i andra klass på riktigt, men det kändes som om jag fick gå den klassen en gång till, i en skola som inte gav mig någonting tillbaka, tyckte jag då men riktigt så var det ju inte, för att jag lärde trotts allt att skriva, räkna och läsa. Och som vanligt var det rasterna, kamraterna, fröken och utflykterna som var mina höjdpunkter i den skolan och så rullade det året på, och det blev återigen vinter med snö och kyla, men den här vintern hade vår mamma fått tag på 2 – 3 par skidor och pjäxor, som hon förmodligen fått av någon av våra grannar som deras barn hade växt ur. Men det spelade mindre roll för oss grabbar att det var begagnade grejer, huvudsaken var trotts allt att vi äntligen hade skidor, och nu öppnades dörren upp till en helt ny och mycket spännande värld, och var det något vi lärde oss kvickt, så var det att åka skidor. Både på längden och utför men vi åkte mest utför, fast skidorna var längdåkningsskidor och det kan vi delvis tacka vår dåliga väg för, att det blev så eftersom den lutade nedåt hela vägen hemifrån och ner till den närmaste farbara bilvägen!

Visst åkte vi mycket skidor de första åren efter att vi fått skidorna, men det blev mest att vi åkte utför och överallt där det fanns tillräckligt stora backar att åka utför i och vi blev riktiga hejare på att åka just utför, och att vi var duktiga på det blev vi också varse den vintern! Jo en dag berättade vår mamma för oss att vi skulle få besök av en för oss helt främmande mansperson den kommande helgen, och mycket riktigt kom det en karl och han hette Bertil, som hade eget hus och han bodde i Fisketorp och han var Svensk! Jo då, visst kom han och vi barn tyckte att han var en både sjyst och snäll typ och han stannade hos oss från lördag till söndag och eftersom det var vinter och vår väg inte var plogad kom han upp till oss på sina fina skidor. Men när vi vaknade hade han redan åkt tidigt på morgonen, långt före vi andra vaknat, och vi grabbar som åkte utför på vår väg hade också gjort ett fint skidspår hela vägen utför som vi alltid åkte i, och när vi var klara med frukosten bestämde vi oss för att åka ner och se efter om Bertil åkt ner i samma fina spår som vi åkte i? Men när vi kom fram till den krokiga och brantaste delen av våra skidspår såg vi att Bertil åkt väldigt bredbent och plogat sig ner på det stället, och vi grabbar skrattade och undrade om han kunde åka skidor på riktigt! Men Bertil började komma hem till oss på helgerna, och vi grabbar undrade varför han åkt så bredbent och bromsat när han åkte ner, och svarade att det gick så himla fort. Jo då Bertil började på helgerna och han kom fler gånger på sina fina skidor, och vi grabbar undrade om vi skulle lära honom att åka skidor utför, men det ville inte han, men han hade lärt sig att åka ner i vårt skidspår utan att ploga sig ner, och barn tyckte att det var både roligt och bra när han kom. För att Bertil var snäll och han köpte alltid med sig något gott när han kom, och han var som sagts en snäll människa, och han hade dessutom en bil, en ljusblå vw bubbla, men jag frågade aldrig mamma hur och var hon träffat Bertil som jobbade på kontor, nä det var inte min sak, huvudsaken var trotts allt att han var snäll och skötsam och det var Bertil!

Och återigen blev det vår och jag skulle fortsätta skolan i Sanne, men nu kändes det lite bättre att börja skolan och så vitt jag kommer ihåg hände det inget ovanligt, som är viktigt att berätta. Men den här våren undrade Holger som var boden Arvids bror om vi kunde tänka oss att hacka bort ogräset mellan kålrotsplantorna och i raderna, givetvis skulle vi få betalt! Och när det var dags att hacka bort ogräs med hackor började vi barn som var äldre jobba åt Holger som var grisuppfödning och hans bondgård låg alldeles i närheten av Birgittas affär i Bergeröd, och det var relativt stora fällt med långa och många rader med kålrotsplantor. Jobbet som vi utförde var väl inget slitgöra det heller, men när solen sken och det var varmt, blev det svettigt att bara vara på åkrarna, men varför gnälla vi fick ju betalt! Och den våren ägnade vi många timmar av våra helger i Holgers kålrotsodlingar som skulle bli föda till grisarna på farmen, och Holger var också en mycket snäll människa, och där blev vi också alltid bjudna på mat och fika de dagarna när vi var och hackade bort ogräs, och vi som jobbade på fälten slapp gå det två kilometerna och hämta mjölken hos grannen Nils, för då fick vi inte betalt som nu, när vi rensade bort ogräs mellan kålrotsplantorna!


Och återigen blev det sommarlov och jag skulle tillbringa mitt sista sommarlov hemma hos Tyne och Henry, och där hände det heller inget ovanligt som är värt att berätta. Förutom att nu var det jag själv som ledde den beige gula Crescent mopeden ner till samma åker, när jag var klar med mina små arbetsuppgifter på den lila gården, och åkte omkring där helt för mig själv och log, och där och då börjades det smidas planer på att skaffa en egen moped. Men för att ha råd att köpa en begagnad måst jag jobba och spara ihop mina egna slantar, jo nu var jag fast, men det blev många fler åkturer på Henrys moped den sommaren. Men eftersom jag var ett år äldre blev de få sysslor jag utförde mycket lättare att utföra och jag fick mer fritid, och under den fritiden lärde jag att känna nya människor och deras barn, och jag minns speciellt en grabb som hette Clarence eftersom han berättade att han var fosterbarn i den familjen, men vi pratade aldrig om varför han fosterhemsplacerats. Och så gick den sommaren och när det var dags för mig att åka hem till Skruckan berättade Henry och Tyne att de skulle sälja bort djuren och avveckla jordbruket helt, och så blev det, men jag fick återigen betalt för att jag hade varit där och hjälpt dom med höskörden, men visst träffade jag båda dessa fina människor många, många gånger efter att de gjort sig av med djuren! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar