onsdag 3 januari 2018

Kapitel 21. Ladugården kom med veden.

Och solen den kom med våren och värmen, och livet i det kalla och dragiga huset på Skruckan vaknade återigen upp, och vi hade haft en snäll vinter på många sätt och vis tack vare att den gamla ladugården kom till oss i det kalla huset på Skruckan som en hjälpande hand för vår räkning! Inte för att vi var ledsna för det, nej tvärt om, för att nu var den helt plötsligt en av våra bästa vänner som gav oss både värme och mer fritid. Men trotts allt fanns det saker som vi måste uträtta och hjälpa till med för att underlätta och hjälpa vår mamma som levde som en fånge i det huset när hon servade oss med mat, lappade kläder och gav oss värme och kärlek! Samtidigt som hon lagade felen i tygen på nätterna. Men som sagts så fick vi mer fritid som gav oss fler timmar vid våra vattendrag med bus och lek, men nu skulle jordbruket också skötas om, och vi tjänade lite egna fickpengar, och det här sommarlovet skulle jag tillbaka till Killingeröd och vara dräng åt Elli och Verners son Enar. Som tagit över gården med hustrun Kerstin när Verner och Elli bestämde sig för att flytta på sig och börja jobba i en stad i södra Sverige, Enar hade redan frågat mig året före, om jag var intresserad av att komma och hjälpa honom och hans fru Kerstin som var en levnadsglad, sprallig och snygg kvinna, och dom hade två mindre barn, och jag lovade att det gjorde jag mer än gärna!

Och sommarlovet det kom lika punktligt varje år, och jag packade återigen ner mina kläder och det som behövdes, och Enar och Kerstin hämtade mig och vi åkte tillbaka till Killingeröd! Och det här sommarlovet bjöd på många nya saker och äventyr och jag sa aldrig nej. Men hur som helst så hade de fixat ett rum där jag skulle bo, och det är lika bra att säga det direkt, maten var mycket bra, lika bra om inte bättre som den förmodligen var hos alla andra som var jordbrukare, och den snålades det definitivt inte på! Nej inte för 5 öre, men det som fångade mitt intresse den här gången var när vi parkerat Enars ljusblåa vw bubbla var traktorn, jo det stod faktiskt en grå Ferguson traktor i garaget, jo då men Enar han hade hästarna kvar men han som så många andra hade förstår att arbetet på gården skulle bli så mycket enklare och lättare om man ägde en traktor som gjorde samma jobb som hästarna gjorde. Men betydligt smidigare och snabbare om man ägde en traktor, och just därför hade Enar köpt en helt nu grålle som gick på diesel! Och den traktorn skulle jag få lära mig att köra, och det blev inte bara en timmes traktorkörning den sommaren, nej Enar insåg att han kunde jobba med annat om någon annan körde traktorn i stället för honom och den sommaren var det jag, men självklar deltog även jag i gårdens alla andra saker som måste skötas och göras dagligen, men inte var det några nyheter för mig, nej jag hade lärt mig grunderna när jag var dräng hos Tyne och Henry på Askerslätt i Fisketorp!

Men ett av jobben den här sommaren bestod i att bygga ett helt nytt dubbelgarage och jag och Enar byggde gjutformen i en slänt bredvid gårdsplanen eftersom Enar ville få plats med en smörjgrop i betongplattan, och Enar och jag åkte omkring med grållen och vagnen och samlade stenar som skulle vara utfyllnad i betongen, och det var jag som körde traktorn och vagnen, och det gick åt massor med sten och gammalt järnskrot i den plattan eftersom den låg i en slänt, men efter många dagars jobb var vi färdiga med formen. Och då var det dags att kalla på förstärkning/mankraft och det blev min kusin Rolf som var Svea och Eriks grabb som bodde i Uddevalla som skulle hjälpa oss att gjuta färdigt allting på samma dag, det blev mycket jobb den dagen, men Kerstin serverade mat, fika och dricka och vi blev helt färdiga med gjutningen den dagen, och nu var det bara att låta betongen härda och det tog några dygn. Men efter en vecka rev jag och Enar bort formen och vi drog ut alla spikar för dessa skulle naturligtvis återanvändas, men det råkade hände en lite olycka när jag råkade trampa på en av brädorna där spiken satt kvar, när den låg på marken med spiken uppåt och den råkade jag trampa på, men Kerstin tvättade och plåstrade om foten och vi fortsatte att dra ur spiken ur brädorna, visst gjorde det ont, men inte visade jag det!

Och kom Rolf tillbaka en fredag eftermiddag, för att han skulle hjälpa till att resa stommen till garagebyggnaden och takstolarna som jag spikade ihop i en form, och när det var på plats skulle vi lägga på plåttaket och därefter skulle brädfodringen spikas upp och det tog sin tid, vet faktiskt inte hur många dagar det tog att spika upp brädfodringen. Men däremellan skulle jordbruket och djuren också skötas, men för att hinna med det gick vi upp tidigt för att mjölka de tjugo kossorna och släppa ut dem, sedan var det frukost före vi återgick till byggarbetsplatsen och dubbelgaraget blev helt färdigt på 4 – 6 långa arbetsdagar. Sedan väntade höskörden och däremellan skulle vi gräva ur brunnen och göra den 2 – 3 en meters ringar djupare, jobbet gick till väga så att en var nere i brunnen och grävde, en drog upp jorden och stenarna med hinken som var fast knutet i ett rep, ganska slitsamt göra att står där uppe och dra upp 20 liters hinkar fulla med den blöta leran, men efter två - tre arbetsdagar var också brunnsjobbet klart!

Och när höet skulle lastas på vagnen på åkern la vi ut två kättingar i botten på vagnen, och sedan var det bara att lasta på och lägga ut det på vagnen samtidigt som man trampade till det, och när lasset var klart skulle vi sätta ihop kättingarna uppe på lasset, och köra in det på logen. Köra ner hissen som var fäst i taket, koppla på kättingarna och lyfta upp det och köra det med hissen upp på loftet i ladugården, och väl där var det bara att lossa på kättingarna på den ena sidan och köra iväg med hissen, men sedan skulle höet läggas ut ända ut till ladugårdsväggarna och det jobbet var inte det roligaste och det lättaste jobbet. Men det gick det också och ibland hängde jag kvar i kättingarna och åkte snålskjuts tillbaka och ner när jag höll fast mig i kättingarna med båda armarna, nej Kerstin gillade det inte, men Enar han bara skrattade och tyckte att jag var en riktig galenpanna för jag var trotts allt väldigt högt uppe, när jag höll mig fast i kättingarna när Enar körde hissen tillbaka, när han skulle placera kättingarna på vagnen!

Visst hände det ganska så ofta att vi for iväg och badade allihopa, och ibland åkte vi och hälsade på Kerstins föräldrar, och där lärde jag mig känna hennes yngre bror Sven som åkte omkring på en trimmad moped, och jag minns inte hur snacket gick. Men jag provkörde den och vi bestämde att jag skulle få köpa den mopeden nästa sommar om jag åkte tillbaka till Enar och Kerstin året där på, men även den sommaren gick otroligt fort och det var återigen dags för mig att åka tillbaka till Skruckan. Men som vanligt skulle jag få betalt av Enar och Kerstin, och dom gav mig 400 kronor, och det var enormt mycket pengar på den tiden, men de sa du har förtjänat vartenda öre och egentligen skulle du ha mer, men de hade inte hur mycket pengar som helst själva heller. Åtminstone inte de första åren efter att de tog över gården efter Enars föräldrar, och de hade som sagts investerat mycket och köpt en helt ny traktor, och när de körde mig hem kände jag mig så otroligt glad samtidigt som det kändes som att jag var miljonär! Men Enar och Kerstin ringde ofta och frågade om jag kunde komma dit och hjälpa till när det behövdes ett extra handtag, och jag svarade aldrig nej. Och dom undrade om jag ville komma nästa sommar, jo gissa om jag ville!


Men det var inte bara på sommarlovet som jag var hos Enar och Kerstin det året, nej dom ringde mig ganska många gånger på hösten och vintern varje gång när det var något lov ville dom att jag skulle komma och hjälpa Enar i skogen. Och avverkade också ganska så mycket skog, för att dryga ut gårdens inkomster eftersom det också fanns ganska stora skogsmarker till den gården, och inte då sa jag nej, för då kunde jag också uppleva och lära mig något nytt, och nu när Enar köpt en ny skogssläde till traktorn för det ändamålet, jo Enar använde sin grålle traktor även i skogen både sommar som vinter. Men nu var det som sagt vinter och kallt, vilket var perfekt nu när de sanka och blöta skogsmarkerna frusit till is så att underlaget bar traktorn och lasset på släden utan någon större risk att köra fast. Men att köra traktorn uppför och utför de smala vägarna som gick över stockar och stenar krävde också att man var skärpt och hängde med i svängarna, för man fick under inga villkor köra fast i uppförsbackarna. För då fick man problem, men hur det nu var så fick även jag prova på att köra traktorn och den tomma släden när vi åkte till hyggena och det vill jag lova var en mycket rolig upplevelse. Men någon motorsåg fick jag inte prova, nä jag fick kvista med yxan och det var kanske lika bra det om olyckan skulle slå till när vi var långt borta från någon farbar bilväg! Och resorna hem på eftermiddagarna från skogen var en upplevelse bara det, när vi lastat på allt virke på timmerkälken som vi avverkat den dagen och spänt fast allt timmer med björnar och kättingarna på timmerkälken. Jo och som sagts gick det lika ofta uppför som utför, men när vi åkte utför i backarna var det bara att låta traktorn motorbromsa i de kraftigaste utförsbackarna, att bromsa för mycket med fotbromsen var förenat med stora risker när kälken och virket på den vägde betydligt mer än själva grålletraktorn gjorde, började man bromsa var risken stor att ekipaget skulle vika sig, och hade man inte problem fick man det då, om ekipaget skulle vika sig i utförsbackarna! Men vi klarade oss alltid helskinnade, och jag fick som alltid betalt för mina nöjen och det var det bästa av allt! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar