onsdag 3 januari 2018

Kapitel 26. Min sista termin i skolan!

Och nu den här våren när jag går min sista termin i den Svenska skolan i Hedekas är mina känslor väldigt blandade, kanske inte på grund av att jag kommer att sakna skola, nej det som får mig att tänka handlar faktiskt om kamraterna och hur det här kommer påverka vår vänskap som fanns mellan oss elever, och hur kamratandan kommer att påverkas nu när vi går skilda vägar när skolan stänger dörrarna efter oss för alltid för min del. Inte utan att det kändes lite vemodigt att jag skulle känna så, för första gången under mina sju år i den svenska skolan, men det kom alltid en tanke som sa, det löser sig. Men vi är inte riktigt där ännu, nej först skall vi gå klart vårterminen med allt vad det innebär, men för min del var det bara en lättnad att slippa gå till skolan nästa år, en skola som inte lärt mig någonting, jo det var exakt så jag kände och tänkte. Och så kom den där dagen när jag visste att, nu äntligen kan jag elda upp alla mina häften och böcker som jag hade sparat efter mina sju år i skolan, jo jag slängde allt samma dag som jag slutade och för första gången på sju år kände jag mig fri, men riktigt fri var jag ändå inte, nej jag hade valt hushållslinjen linjen i stället för skog och jordbrukslinjen som skulle starta när höstterminen startade!

Men före det skulle jag konfirmeras fast jag egentligen inte ville det, nej jag gjorde det för att min mamma ville det, och för att göra henne tillagas gjorde jag det, och jag tänkte om inte jag blir glad, blir hon glad i mitt ställe. Men jag vet inte om jag skulle gjort det om inte min kusin Alice gjorde det samtidigt med mig, nej allvarligt så tror inte jag att jag skulle gjort det, om hon inte gick där samtidigt! Men medger ändå, att efter att vi blev konfirmerade kände jag mig både stolt och glad, kanske mest för att där delades det inte ut slutbetyg på vad vi svarade på frågorna vi fick, även om vi råkade svara fel på alla frågor vi fick!? Jo och vi alla som deltog konfirmerades på sommaren 670721. Men jag vill trotts allt återvända en kort stund till min sista dag i den svenska skolan, nämligen avslutningsdagen och betyget. Inte för att jag var speciellt nyfiken på vad som stod i mitt betyg, nej för det visste jag eller det kunde jag gissa mig till, och det blev exakt det betyget som jag väntade mig att få, knappt godkänd i kärnämnen i vissa andra ämnen var det lite bättre, men bara lite och jag ljuger inte när jag skriver! Att jag inte var elle kämde mig speciellt stolt över det som framkom där, men samtidigt inte ledsen heller, nej för mitt slutbetyg berättade min egen sanning om vad jag tyckt och tänkt om den svenska skolan under mina sju år i den, och mitt betyg var mitt kvitto på vad jag tyckte och tänkte om den saken! Och man kan trotts allt inte få allting serverat på ett silverfat!

Men den här sommaren var vår mormor Ida och hälsade på oss på Änghagen och det här var det första sommarlovet som jag inte åkte iväg och hjälpte någon med höskörden, men inte då blev jag arbetslös ändå, nej långt därifrån! Jag hjälte bonden Arvid väldigt ofta när han behövde hjälp när han sågade timmer i sågen som låg efter vägen hem till oss, men jag kommer att komma tillbaka och berättar lite mer om jobbet på sågen och i Arvids kvarn! Och det hände ganska så ofta att jag hjälpte andra jordbrukare och Enar och Kerstin när de behövde hjälp, så inte var jag sysslolös!

Men nu när vår mormor Ida var och hälsade på oss, men någon gång före Alice tog adjö av oss skulle vår mormor Ida, Alice och jag provköra vår tvättmaskin som stod nere vid vår vattenbrunn. Jo då, lite lyx hade vi också, för vi hade en stor järngryta som stod på 4 ben och det fanns en eldstad i botten under själva grytan och det var en skorsten på 1 – ½ meter på sidan där röken från eldstaden skulle gå ut och upp igenom skorstenen på utsidan av grytan. Men insidan på grytan var antagligen klädd med koppar eller rostfri plåt (minns inte vilket) och när man skulle värma vattnet eldade man med ved och pinnar, jo man kunde även koka tvätt i den om man la ett lock över grytan, och det var i den grytan som vår mormor visade och berättade för Alice och mig hur man skulle tvätta kläderna för att få dem riktigt rena. Jo för oss var den vedeldade grytan var vår lyxtvättmaskin som vi inte hade när vi bodde på Skruckan. Men det var också nu som jag och Alice skulle gå skilda vägar, hon skulle återvända till Finland och jag skulle fortsätta med mitt liv, och det var en av de mindre roliga händelserna det året, jo det kändes extra vemodigt eftersom jag tyckte mycket om henne och hon var min kusin, och det kändes på något märkligt sätt och vis att Alice var och blev min sista länk till fosterland som vi flydde ifrån 1957, men det var inte bara av den anledning, som det kändes vemodigt att säga hej då till Alice, men vad det var behåller jag för mig själv! Och några veckor senare reste även vår mormor Ida tillbaka hem till Finland!


Och på hösten 1967 började jag fortsättningskursen när jag valde att gå kursen hemkunskap i stället för jord och skogsbrukskursen, men när höstterminen startade kände jag för första gången en glädje att gå dit, en glädje som jag tidigare aldrig känt när jag gick till den vanliga skolan! Det är kanske inte så konstigt, för där fick vi chansen att visa vad vi kunde och klarade av att göra rent praktiskt, och på avslutningsdagen på den kursen skulle vi som gick den bjuda skolans lärare och rektor på det mesta av allt det vi lärt oss under den kursen, och jag minns det som i går, när jag stod i köket och gjorde små smörgåsar. Att jag funderade på om jag skulle krydda dessa små smörgåsar med det starkast kryddorna som fanns i köket, bara för att jävlas med lärarna och rektorn, men jag gjorde det inte, men det var kanske inte så konstigt att jag kände och tänkte så redan där och då, för jag har alltid älskat att trixa och dona när jag lagar mat eller när jag bakat bröd!? Jo jag gillar det väldigt mycket fortfarande! Men efter den avslutningen kände jag mig äntligen fri, och den känslan jag kände då, log åt mitt slutbetyg som jag fick efter mina 7 år i skola som bara lärde mig grunderna till allt det jag själv lärt mig, när jag i unga är bestämde mig för att följa min egen stig ut i det riktiga livet, och på den stigen har jag träffat massor av människor av olika nationaliteter från jordens alla hörn och kanter, och lärt mig massor med saker om hur olika vi människor är som individer, och den stigen har också lärt mig massor av kunskaper och saker som inga böcker i världen kan lära ut! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar