onsdag 3 januari 2018

Kapitel 28. Mopeden.

Och nu är det återigen vinter och jag är arbetslös och det känns konstigt, nu när jag slipper knalla iväg till skolskjutsen, jo inte utan att det kändes knepigt att gå sysslolös men helt sysslolös var jag faktiskt inte. Jag hade förutom lite sporadiska jobb när jag hjälpte Enar i skogen, och de vanliga sysslorna att utföra, nu när jag bara går i väntans tider och hjälper min mamma med snöskottning, veden och handlar det som behövdes, och min stora syster Annelie har börjat jobba på samma tygfabrik som mamma lagar tygrullarna åt, tygrullarna som vi bar hem när vi bodde på Skruckan och Änghagen och nu har min storasyster träffat Åke som kom från Fisketorp,.Men annars hände det inte så mycket annat den här vintern, visst blir det jul och nyår även hemma hos oss, som vi firar för oss själva och mina två mindre syskon Yrjö och Riita går i skolan, allt är frid och fröjd och det blir åter en ny vår. Men den här våren och sommaren kommer jag att tillbringa många timmar när jag hjälper Arvid att såga virke, och brädorna som vi körde ut på sågbacken med små vagnar och där skulle det staplas upp i lager på lager med strössel mellan lagren så att virket skulle torka och ligga plant, och jag fick betalt och med dessa pengar i fickan som jag tjänade hos Arvid plus lite sparade pengar ringer jag till Enar och Kerstin för att höra mig för om de kunde hämta upp mig så att jag kunde åka och köpa mopeden av Kerstins bror Sven. Och när dom kom och hämtade mig åkte jag iväg hem till Kerstins föräldrar, för att jag skulle pratade med Sven om mopeden. Och jag provåkte mopeden som var trimmad, tyckte den gick så där, men den fungerade och vi gjorde upp och nu ägde jag en äldre moped och med den åkte jag tillbaka till Änghagen! Och på helgerna kom min äldre bror Martin hem när han gick på yrkesskolan i Uddevalla och utbildade sig till tapetsera, och när han berättade om den utbildningen började jag fundera på om det var något som jag ville utbilda mig till!?

Och sommaren kom som ett brev på posten, och vi som bodde på Änghagen fick nya grannar, jo bondens son Ingmar och hans fru Inger skulle renovera upp och använda det lilla torpet som sommarhus, och det låg ett stenkast från huset vi bodde i själva! Och vi blev väldigt goda vänner, och vi hade mycket roligt tillsammans med den familjen, så fort den familjen kom till torparhuset! Jo Ingmar gillade också fotboll och det blev mycket av den varan när de var på Änghagen! Och jag fortsatt att rycka in och hjälpa till när någon behövde hjälp, samtidigt som vi hjälptes åt att sköta sysslorna hemma, jo jag hjälpte även till när det maldes mjöl i Arvids kvarn! Jo då, visst hände det mycket trevliga och roliga saker även den här sommaren! Och vi hade en äldre herre som bodde efter vägen hem till oss, och han hade också varit jordbrukare, har för mig att han hette Verner, minns också honom väl och hans grålle traktor som gick på fotogen och diesel. Men en dag undrade han om vi var intresserade att hjälpa honom att måla om ladugården, jo då visst kunde vi hjälpa även honom, och han hade köpt faluröd färg och vi började handmåla ladugården, och till vår hjälp hade vi bara stegar, inga ställningar, men vi målade och målade. Men bäst som det var fick Verner besök från någon släkting som bodde i Göteborg och de skulle stanna där under några veckor den sommaren, men det som var riktigt intressant med den familjen var tjejerna i den familjen, och de var i min ålder, och den yngre av tjejerna hette Cristina som var jämgammal med mig var väldigt söt, tyckte jag. Och vi hängde ihop mycket under dessa veckor, jo och vi hamnade i samma säng en natt!

Men den här hösten känns livet mycket mer positiv och spännande, kanske för att jag skulle börja på yrkesskolan i Uddevalla och slippa livet på landet! För hur det än var, så tyckte jag att livet på landet inte var ett liv som passade mina skor, och nu när jag skulle börja på samma utbildning som min äldre bror Martin pratat med mig om, sedan ett år tillbaka och jag tyckte faktiskt det lät både intressant och spännande! Och inte minst för att det låg i Uddevalla för där det kryllade av liv och vi som kom långt utifrån inackorderades på yrkesskolans eget boende och när vi blev kvar i Uddevalla på helgerna fick vi gå till Gästis restaurangen och äta. Vilket var gratis för oss som låg över på helgerna, och det hände ganska så ofta faktiskt, eftersom man fått både nya vänner och intressen, men det hände inte varje helg att vi stannade kvar i Uddevalla! Men hur som helst så gillade jag faktiskt utbildningen för att den tapetserarutbildningen var ett riktigt hantverkaryrke och det var intressant på många andra sätt också, jo och en av orsakerna som bidrog till att gillade den utbildningen var, att man fick tänka och fundera ut mycket själv på hur det skulle utföras så att det blev rätt. Och eftersom jag alltid har tyckt om att jobba med händerna passade den utbildningen mig som handsken, men det fanns självklart många orsaker till att jag gillade att gå i den skolan, och en annan av orsakerna var att där var stämningen och gemenskapen mellan tjejerna och killarna på samma nivå och alla kunde busa och skratta med varandra på ett mycket lättsamt sätt och det fanns en värme och omtänksamhet på den avdelningen som jag inte kände när jag gick i den vanliga skolan!

Och på kvällarna och helgerna umgicks eleverna också med varandra, och vi som var inackorderade umgicks mycket med varandra på kvällar och helger, men om sanningen skall fram stannade jag också kvar för att jag hade börjat träffa och umgicks med en otroligt söt och fin tjej. Men det var inte vilken tjej som helst är kanske bäst att tillägga, nej då för den tjejen spelade pingis på en relativt hög nivå för en klubb i Uddevalla och den tjejen och jag hängde mycket ihop på kvällar och helgerna när jag låg över i Uddevalla och jag blev hembjuden till hennes föräldrar i deras villa och jag tror att dom gillade mig! Men som alla vet vill man vara för sig själva också, och det ända stället där jag och hon kunde vara det, var på mitt rum på skolan. Och där var vi ofta fast vi visste om att vi inte fick ta med oss tjejer eller killar in på rummen, men inte lydde jag, nej var annars skulle man vara med en söt och fin tjej? Men en kväll hände det, att vår husmor som var en kvinna i 50 – 60 åldern misstänkte att något inte stod rätt till på våningen under där hon bodde. Så hon kom ner för att inspektera våningen där inackorderingen låg och min dörr stod på glänt eftersom min äldre bror Martin som också var inne på mitt rum tillsammans med min tjej och hennes kompisar, hade gått på toaletten som låg i ena änden på den korridoren, när husmor kom för att inspektera vad som var på gång! Och när hon såg att min dörr stod på glänt kom hon in utan att knacka på, och när hon kom in på mitt rum började hon leva om och skriva och frågade mig om jag visste om att, det inte var tillåtet att ta med sig tjejer på rummet!? Jo svarade jag att det visste jag och då blev hon bara ännu argare och skrek åt mig att, du kan ta dina saker och sticka söderut på en gång, och jag svarade, jag bor inte söderut och hon blev röd i ansiktet av ilska och gick upp till sig för att informera skolans rektor!


Men när husmor gått upp till sig kom min storebror smygande på tå in på rummet och undrade om jag berättat att han också var där, och jag svarade nej skulle jag gjort det, nä svarade jag, jag berättade ingenting. Men på måndag morgon när vi var på skolan kom min lärare och sa att, rektorn ville prata med mig, och jag gick ner på rektorns kontor och han sa åt mig att skriva på ett papper där det framkom att jag fick sparken från skolan med omedelbar verkan eftersom inte jag följt skolans regler, som var att vi inte fick ta med tjejer på rummen, och jag tvingades lämna skolan den morgonen. Men jag gjorde det lyckligt medveten om att jag räddat min bror från samma öde! Och vad kunde jag gjort, inte mycket det var bara att ta bussen från busstationen i Uddevalla och åka tillbaka till Änghagen! Nej jag minns faktiskt inte exakt hur många månader som jag gick på den skolan, men jag tror det var omkring ett halvår, eftersom jag hann lära mig mycket om det yrket under min tid på den yrkesskolan. Men mamma blev naturligtvis allt annat än glad och hon kontaktade skolans rektor, men han var obeveklig, och svarade mamma med, att Kalle fick sparken för att ha inte klarade av att respektera yrkesskolans regler! Men om det var till någon tröst för någon vet jag inte, men jag blev den förste och siste som fick sparken från den yrkesskolan, alltid något positivt om det nu kan anses vara en merit att vara den förste och siste som fick sparken från den skolan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar