onsdag 3 januari 2018

Kapitel 29. Mamma skulle utbildas.

Och jag gick återigen sysslolös men när någon behövde hjälp ställde jag alltid upp, visst blev det kronor i fickan, men bara fickpengar, annars hjälpte jag mamma med snöskottning och allt det andra, och det var fortfarande ingen som erbjöd sig att ploga upp vår väg, nej vi fick skotta upp en gång att gå i och mammas tygrullar skulle tas hem även på vintern! Men nu helt plötsligt och från ingenstans hade det Svenska samhället vaknat upp efter att vi bott i Sverige i nästan 13 år, för nu hade myndigheterna bestämt sig för att mamma skulle skola om sig eftersom hon hade fått problem med ryggen! Men det skulle inte ske utan problem, nej långt därifrån och ingen hade tänkt på att mamma hade två minderåriga barn Yrjö och Riita som gick i skolan och på vem som skulle ta hand om dom när mamma var tvingad att hyra ett rum och bosätta sig i Trollhättan under veckorna där hon skulle gå en svetskurs på AMU och vår store bror Martin som gick på yrkesskolan i Uddevalla och vår stora syster Annelie hade ett jobb att sköta. Men hur det kom sig att det blev jag som var 15 - 16 år som skulle ta hand om hushållet minns jag faktiskt inte, men så blev det och då blev mitt ansvar att se till att dom kom till skolan eftersom vår storasyster åkte till Hedekas på jobbet, och det blev mitt ansvar att sköta det mesta av hushållsarbetet och laga maten som skulle vara klar när Annelie kom hem efter jobbet. Och tack vare att vår mamma lärt oss lite om matlagning och att jag valde hushållslinjen i stället för jord och skogslinjen när vi skulle gå fortsättningskursen efter sjunde klass, klarade jag av att laga lite olika men enkla maträtter, och det gick ganska så bra. Tyckte jag själv, och det var aldrig någon som klagade heller, men samtidigt fanns det alltid andra saker som måste fungera, och det viktigaste efter maten var veden, men med förenade krafter lyckades vi med det också!

Och så förflöt mina dagar, minns inte vad jag egentligen tyckte och tänkte om den saken, men vad då, någon måste se till att mina mindre syskon fick mat och tog sig till skolan. Men oftast kom vår mamma hem på helgerna, men en helg kom hon inte hem ensam, nej hon hade träffat Wille på AMU i Trollhättan och han var också finländare, minns inte vad jag tyckte och tänkte om honom från början, men vi såg honom inte så ofta från början, och när mamma var hemma kunde jag träffa och umgås med andra eller jobba och tjäna lite pengar. Och det hände ganska så ofta åkte jag till Kåtebols festplats när det var dans där tillsammans med min storasyster Annelie och Åke. Men en helg när min storebror Martin kom hem kom han med en ombyggd äldre Crescent moped som han fått köpa av någon skolkamrat som gick på samma utbildning som min bror gick på i Uddevalla, och den mopeden var både ombyggd och trimmad så att den skulle se ut som en kross, och den var lackad i rött och gult, och den gick som ett skott. Och jag minns det som i går när vi var ute på gruslandsvägen och körde den, och som sagts så gick den fort och det var lätt att köra om de flesta som körde bil på den gruslandsvägen, och många blev väldigt irriterade över att den mopeden gick så fort att det var lätt att köra om dem när de körde bil!

Men en helg tyckte mamma att vi skulle besöka henne i hennes rum i Trollhättan, i stället för att hon åkte till Änghagen, och eftersom Annelis kille Åke hade både körkort och bil, skulle han köra oss dit och hem och jag tyckte det var kul att se lite av Trollhättan! Och vi åkte dit i Åkes blå vita Ford Sefyr, en modell som liknade en jänkare, men den var inte lika stor som USA bilarna, men den hade en rak sexcylindrig motor och den gick väldigt mjukt och bekvämt, precis som alla äldre USA bilar gör! Och min äldste bror tog sitt körkort när han gick sista året på yrkesskolan och när han slutade där fick han ett jobb genom yrkesskolan på en mindre tapetserarverkstad i Göteborg och han flyttade in i ett rum som låg på gångavstånd från centrum, och jag var till Göteborg och hälsade på honom några gånger, men han tyckte att jag skulle flytta dit, och vi var faktiskt på arbetsförmedlingen, men det ända de kunde erbjuda mig var att åka ut till Volvo på Torslandaverken. Men nej tack det var ingenting som intresserade mig och jag åkte tillbaka hem, men jag åkte tillbaka och besökte honom där och vi åkte upp till Stenungsund ett par gånger för att min bror kände någon tjej där som han ville träffa, men nej det fanns inget i Stenungsund som intresserade mig och jag återvände hem.

Men en gång när min storebror Martin kom hem på besök från Göteborg kom han inte ensam, nej han och hans vänner i Stenungsund hade hyrt en Mercedes buss med plats för 22 passagerare och med den kom dom och hälsade på oss på Änghagen, och då träffade jag en finsk tjej som blev väldigt intresserade av mig. Jo då och inte lite intresserad heller, men vi var ute och åkte med den bussen på grusvägarna runt Hedekas, mest för att visa upp oss och bussen, men dagen efter skulle min bror lämna igen bussen som de hyrt, och vi sa hej då till varandra och gänget åkte iväg mot Stenungsund! Men inte kom de tillbaka till Stenungsund med den bussen för den råkade min bror tippa med, så de fick ta SJ bussen tillbaka, men vad som hände därefter med min brors bussresa fick jag inte veta! Men han fortsatte att jobba som tapetserare i Göteborg, och när mamma var klar med sin utbildning i Trollhättan återvände hon också tillbaka till Änghagen och det som hände därefter vet jag inte hur det planerades och gick till vet jag inte, men vår mamma hade bestämt att vi skulle flytta till Trollhättan före skolorna började. Men vår storasyster Anneli som inte ville flytta med till Trollhättan fick hyra ett ombyggt och renoverat litet gammalt hus som tidigare använts av länsman som finka, och där flyttade hon in! Och någon gång på sensommaren 1969 flyttade vi till Lantmannavägen i Trollhättan, och Wille som mamma träffat på AMU skulle bo med oss, och från början tycket väl även jag att det var helt ok! Och när vi väl var på plats och min lillebror Yrjö och lillasyster Riita börjat skolan var det dags för mig att bekanta mig med Trollhättan, men utan pengar i fickan fanns det inte så mycket att ta sig för, visst tyckte jag att, det var nu livet började på allvar och den tanken var både skrämmande och intressant! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar