onsdag 3 januari 2018

Kapitel 31. Livet i stan.

Och när vi bekantas oss med Kronogården som området hette, när vi bosatte oss på Lantmannavägen i Trollhättan öppnades dörren upp till en helt ny och spännande värld för en ung grabb som jag var då 1969 - 70 när vi bosatt oss i ett bostadsområde som svenskarna döpt om till knivstad, för att i det området bodde det många finländare och deras familjer som jobbade på de olika industrierna i Trollhättan. Inte för att det störde mig, nej inte det minsta men nu var det också min tur att ta klivet ut i vuxenvärlden på allvar och börja söka efter ett jobb som inte krävde tidigare erfarenheter, fina betyg och akademiska meriter och jag styrde mina steg mot arbetsförmedlingen och där blev jag inskriven som arbetssökande, men något jobb erbjöd dom inte mig, nej tvärt om tyckte de att jag behövde en riktig utbildning och de skickade mig raka vägen upp till samma AMU skola som mamma gått på, och där fick jag träffa någon som skulle hjälpa mig att välja rätt utbildning, och det råkade bli bänkarbetare vilket är i stort sett detsamma som montör yrket är. För att de med andra ord ville utbilda mig till någonting som skulle ge mig ett riktigt jobb, och de tyckte att jag skulle lära mig att montera ihop och finjustera in många olika verkstadsmaskiner på den utbildningen som var ungefär ett år, och visst var det intressant att lära sig något praktiskt.

Men ganska så snart förstod jag varför de flesta på den skolan gick där, jo de gick där för att de var arbetslösa och ditskickade av arbetsförmedlingen och försäkringskassan! Och det var där alla hamnade på den goda tiden, när de blev arbetslösa, visst gick det även många yngre killar och tjejer som jag var hem till vid olika tillfällen och lägen. Men det var mest vanligt folk i medelåldern som gick på den skolan och det fanns många olika utbildningar på samma skola, men nu fick jag för första gången en fast ersättning från samhället, det var säkert inte så mycket med det var tillräckligt för att jag skulle gå klart den utbildningen och jag lärde mig känna många nya människor som bodde i den staden, vilket bara var positivt! Och jag tycket att det var bara att gå där och gå klart utbildningen, och börja jobba när jag var färdigutbildad, för då skulle jag få ett väldigt fint intyg, som berättade att jag fullföljt hela utbildningen och ansågs nu vara en färdig att söka jobb som bänkarbetare och montör på företag som tillverkar och monterade verkstadsmaskiner!

Men min mamma hade trotts att hon gått och utbildat sig till svetsare på samma skola som jag gått, hade arbetsförmedlingen inte lyckats hitta något jobb till, fast hon hade ett lika fint intyg som jag också fick! Inte utan att mina tankarna rullade i mitt huvud. Men nu var det kanske lika bra att de inte lyckades med det, eftersom hennes problem med ryggen hade förvärrats och satte stopp för försäkringskassan och arbetsförmedlingens planer att integrera in mamma i det svenska samhället. Men nu var det min tur att se vad arbetsförmedlingen hade att erbjuda mig efter att jag gått en utbildning och fått ett intyg som skulle vara en merit och vara en nyckel till ett riktigt jobb, enligt arbetsförmedlingen själva, ett bra att ha papper när man sökte jobb! Men vad händer, jo inte kunde de hitta något ”riktigt” jobb till mig, i Trollhättan som bänkarbetare/montör fast jag gått klart den utbildningen de ville att jag skulle gå, fast den staden hade gott om andra verktygsjobb!?


Men den här gången kunde de erbjuda mig ett jobb ändå, kanske inget ”riktigt” jobb men de tyckte att, jag skulle söka ett jobb som vikarie jobb över sommaren på Gustavssons ångbageri i Trollhättan!? Jo allvarligt, men inte gick jag dit utan tankar som tänkte många tankar om arbetsförmedlingen, skolan och utbildningar men jag styrde trotts alla mina tankar om det och alla mina tankar om hur tänkte arbetsförmedlingen nu, mina steg mot bageriet som låg nästan mitt i centrum. Och där i det lilla bageriet på Kungsgatan möttes jag av ägarna som undrade vem jag var och om jag jobbat som bagare tidigare, berättade vem jag var och vem som skickat mig dit, och dom i sin tur berättade att jobbet som bagare var inga märkvärdigheter, men man fick inte vara morgontrött av sig för att där började arbetstiden kl 02:00 och man gick hem vid 10 – 11 tiden på förmiddagen varje dag, men om jag trotts arbetstiderna var intresserad var jag välkommen dit! Och jag lovade att komma dit nästa morgon och böja jobba som bagare, och mycket riktigt steg jag upp och styrde mina steg mot bageriet och började min första dag på det bageriet! Och där gick de igenom vad jobbet som bagare var och innebar, inga märkvärdigheter alls, nej det krävdes bara lite tålamod för att lära sig alla detaljer och det första var att lära sig hur man på ett smidigt och kvickt sätt snurrade ihop kanelbullarna och det var inga svårigheter alls och kanelbullarna levererades eller hämtades av bageriets kunder några timmar senare!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar