onsdag 3 januari 2018

Kapitel 32. Första lönen. 1970

Jobbet som bagare var inga märkvärdigheter och de var alltid de äldre bagarna, som satte degen till alla degarna, men visst fick även jag vara med för att lära mig hur det jobbet skulle göras och det var många olika bröd och bullar som det bageriet bakade och levererade, och efter några veckor där fick jag min första riktiga lön. Ingen höjdarlön direkt men det var min första riktiga lön och på det stället var det löneutbetalningar var 14 dag, och med pengar i fickan skrev livet ett nytt kapitel, för nu blev man en del av samhället och allt det som var stängt om man inte hade pengar i fickan! Och jag blev en del av nöjesutbudet i Trollhättan och jag träffade på Frank Andersson många gånger de första åren, men i det livet träffade jag den norska tjejen Odny och vi blev tillsammans! Och där och då och utan att jag visst om det började kapitlet tjejer i mitt liv, men jag och den tjejen tillbringade mycket tid tillsammans och hon presenterade mig för sin egen familj som bodde i ett bostadsområde som hette Sylte. Hennes pappa jobbade som arbetsledare på Nohab och hennes mamma var hemma och jag tillbringade mycket tid tillsammans hemma hos henne och hennes föräldrar, och hennes föräldrar ägde en sommarstuga som låg i Drammen och dit reste vi tillsammans med hennes föräldrar så ofta vi kunde, och det var också där som jag tvingades lära mig rulla en cigarett för hand en dag när mina färdigrullade cigaretter var slut. Men skam den som ger sig och den erfarenheten fick mig att börja rulla mina egna cigaretter med norsk tobak och svenskt cigarettpapper eftersom det norska pappret var mycket dyrare än det svenska pappret och det fortsatte jag med i många, många år, även efter det att jag och hon gick skilda vägar!

Och rätt som det var flyttade min storebror Martin hem till oss när vi bodde på Lantmannavägen, på grund av att livet i Göteborg inte gick så värst bra för hans del, men efter många turer och om och men flyttade han tillbaka hem! Och våra tankar om Wille de blev inte bättre, nej snarare tvärt om, för nu var det han som skulle vara herre i huset och visa oss var skåpet stod, men se det ville inte någon av oss bröder höra talas om och det slutade oftast med att Wille fick några blåklockor och en fläskläpp! Men inte lärde han sig något av den behandlingen, snarare blev allting bara värre och det resulterade bara i att vi brydde inte oss om det han tyckte och tänkte högt! Men jag jobbade vidare på bageriet i 4 – 6 månader tills jag bestämde mig för att säga upp mig, och så blev det. Men nu när min lillebror var klar med skolan var han också arbetslös och vi slog ihop våra kloka huvuden och bestämde oss för att söka jobb på SAAB, för där krävdes det inga fina akademiska utbildningar om man ville jobba. Sagt och gjort så vi två tog bussen upp till Stallbacken och knallade in till anställningschefen på SAAB för att söka jobb, och det var inget problem, nej där fullkomligen kastade dom in alla på området som ville jobba och vi skrev på anställningspappren.

Men först ville de utbilda oss, min lillebror ville utbilda sig till svetsare och jag valde att utbilda mig till bilplåtslagare, sagt och gjort så började vi på utbildningarna som skulle göra oss till svetsare och bilplåtslagare på en vecka, och det gick som en dans och måndagen efter utbildningen skulle vi börja jobba vid det löpande bandet. Jo då, visst började vi jobba, men efter 4 timmar tänkte jag, nej tack det här är definitivt inget som jag vill pyssla med, så jag tog av mig den ljusblåa overallen vid min arbetsstation, rullade ihop den och då kom förmannen och undrade vad jag höll på med? Jo jag säger upp mig med omedelbar verkan svarade jag, varpå han svarade att, det kan du inte, först måste du jobba hela uppsägningstiden om du vill få ut din innestående lön och semesterersättning, men jag svarade nej tack, och ni kan behålla min lön för utbildningsveckan och mina 4 timmar vi det löpande bandet, och min lillebror han gjorde samma sak som mig och så slutade vi våra anställningar på SAAB, men inte utan diverse sura miner från SAAB, men vi slutade! Något som jag aldrig ångrat en ända sekund efteråt!

Och nu var både han och jag arbetslösa, men inte var vi ledsna över det, nej tvärt om för det fanns hur mycket jobb som helst om man vill jobba och göra rätt för sig, så jag styrde mina steg återigen mot arbetsförmedlingen för att söka ett nytt jobb, och tro nu inte att de blev speciellt imponerade eller glada när jag anmälde mig som arbetssökande. Nej då och jag fick ta emot både det ena och det andra, men inte lyssnade jag så speciellt mycket för inte var det därför jag sökte jobb, men jag tittade igenom platsannonserna och såg att en brädgård som förädlade och sålde virke sökte folk, och eftersom det stället låg på ett lagom långt gång och cykelavstånd från Lantmannavägen där vi bodde tänkte jag, varför inte så jag åkte dit och fick prata med en person som skötte om anställningarna och jag fick jobbet, och jag skulle börja så fort det blev en ny vecka och jag började mitt nya jobb veckan efteråt!


Och det blev måndag och jag knallade iväg till min nya arbetsplats som var en privatägd brädgård, ni kan förmodligen tänka er hur den brädgården såg ut, för att den brädgården såg likadan ut som alla brädgårdar ser ut i dag. Samma sortiment av virke och byggstenar i alla tänkbara storlekar och mått och virkes lagret såg ut som på alla andra ställen. Men på den brädgården hade de en äldre karl som var virkesklampare och han skulle förmodligen gå i pension några år senare, vet ej men tror att det var så, och det var därför de sökte en ny yngre medarbetare som skulle ta över det jobbet, och att det var därför som de ville utbilda mig till ”virkesexpert” vilket betydde att jag skulle kontrollera och godkänna hållfastheten och kvalitén på var det virket bäst lämpade sig till att använda och tillverka saker av i möbelindustrin och i byggnadsindustrin, och i det jobbet ingick det att köra truck. Vilket var en ny erfarenhet som jag fick glädje av senare i yrkeslivet, men efter några månader i den brädgården tog intresset och lusten slut, fast jag trivdes som fisken i vattnet med mina nya arbetskamrater som var du med alla, och jag blev ofta hembjuden till några av deras familjer, men nej det här jobbet var heller ingenting som intresserade mig, och lönen var inte mycket att jubla åt, så jag slutade! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar