onsdag 3 januari 2018

Kapitel 33. Nohab. 1970 – 71

Var jag orolig? Nej inte speciellt orolig eller bekymrad, nej och eftersom jag fortfarande var tillsammans med den norska tjejen Odny hade jag och hennes pappa pratat om Nohab och hur det var att jobba på det stället. Och han tyckte att det var ett bra ställe och lönen var skaplig och vid något tillfälle frågade han mig om jag var intressera av att börja på Nohab kunde han lägga ett gott ord för mig och jag tyckte att, det där är kanske något som passar mig som var utbildad bänkarbetare och montör. Så jag tackade ja till hans erbjudande om att prata för min räkning på Nohab. Och eftersom hennes pappa och mamma gillade mig bestämde sig de för att hjälpa mig så gott de kunde, att söka jobb på Nohab och eftersom hennes pappa som själv var någon arbetsledare där skulle han lägga ett gott ord för mig om jag var intresserad av att börja jobba på Nohab. Jo jag tyckte att det lät väldigt intressant då, och bra och några dagar senare berättade hennes pappa att anställningschefen på Nohab vill att jag skulle kom dit och prata om jobb, och jag gick till honom och vi pratade om olika avdelningar.

Och de tyckte att jag skulle passa in på dieselmotor avdelningen för där byggde och monterade de diesellokens dieselmotorer och eftersom jag var utbildad som bänkarbetare och montör, och när jag och anställningschefen pratat klart tog han lokaltelefonen och ringde upp någon av cheferna som basade över arbetsledarna på verkstadsgolvet där de byggde och monterade dieselmotorerna och han skickade upp en bas på motoravdelningen som kom upp på kontoret för att hälsa på mig. Och den arbetsledaren som kom upp ville visa mig den avdelningen före jag skrev på anställningsavtalet, och vi gick runt och tittade samtidigt som han berättade om jobben på den avdelningen, och sedan gick vi upp till anställningschefen för de ville veta om jag hade för avsikt att börja på Nohab. Jo jag skrev på anställningsavtalet samtidigt som anställningschefen frågade var jag bodde, och jag sa att jag bodde hemma hos min mamma på Kronogården, och då undrade han om jag ville se Nohabs eget boende som låg en liten bit utanför själva industriområdet, och jag tyckte att det om något lät väldigt intressant och bra för då slapp jag äntligen att bo kvar hemma!

Och anställningschefen ringde upp någon för att berätta, att jag skulle komma och se mig omkring på det boendet, och från utsidan såg det väldigt ombonat och trevligt ut, och vi gick igenom boendets alla olika avdelningar samtidigt som han förklarade och berättade om boendet och de som bodde där och där hade de boende tillgång till ett gemensamt kök, tv rum, hobbyrum och ett eget rum som var möblerat, och behövde vi tvätta fanns det en tvättstuga i samma fastighet som hade två plan och båda planen såg i stort sett identiskt lika ut och jag skulle bo på bottenvåningen! Och efter rundvandringen där skrev jag på hyresavtalet eftersom jag tyckte att det var ett relativt billigt boende! Och när det var klappat och klart åkte jag hem till Odny och hennes mamma för att berätta om mitt nya jobb och mitt nya boende, sedan åkte jag hem för att berätta samma sak om mina planer för min mamma och mina syskon, och jag flyttade in på Nohab gården dagen före jag skulle börja på Nohab! Jo jag började jobba åt Nohab på dieselmotor avdelningen och i mitt jobb skulle jag utföra olika moment med två olika verkstadsmaskiner, och vid den första maskinen skulle jag borra några hål i vevstakarna och i den andra maskinen skulle jag fräsa vissa ytor på vevstakarna till motorerna och dom vevstakarna var cirka en meter långa och vägde cirka 50 kilo styck, och till min hjälp att flytta vevstakarna hade jag en väggmonterad kran för vi fick under inga villkor lyfta eller förflytta vevstakarna för hand, nej det var inte tillåtet, dels för vår egen skull men också för att vi inte skulle tappa vevaxlarna i golvet, för det fick inte bli några skavanker på någon av vevaxlarna som kunde påverka motorernas gång och driftsäkerhet.

Och efter första dagen på mitt nya jobb skulle jag tillbringa min första natt på Nohabs eget boende, men ganska så omgående förstod jag att de flesta av de som bodde på det boendet var äldre frånskilda män som hade problem med spriten, och det om något blev jag varse om redan den första helgen som jag bodde där, och det var ingen trevlig miljö att vistas i tillsammans med min norska tjej, så vad göra. Och jag pratade med hennes föräldrar om det, för att höra med dem om de kände till något boende som var lämpligt och passade min ekonomi, för där på Nohab gården ville inte jag bo kvar! Och i den vevan bestämde hennes föräldrar att de återigen ville hjälpa mig, och en dag berättade de för mig och Odny att de kände någon som ägde en insatslägenhet på Hjortmossen och den ville de hyra ut och den lägenheten var ganska centralt belägen och de undrade med ett leende på läpparna om jag var intresserad av att flytta in i den HSB lägenheten och betala hyran själv?! Och de behövde inte fråga det två gånger för jag svarade ja omgående samtidigt som jag kramade om dessa så underbart fina och omtänksamma människor som dessutom var föräldrar till min fina norska tjej Odny! Och när jag och Odny åker för att titta på ”vår” lägenhet ser vi att den var möblerad och det fanns en tv där och det hängde tavlor på väggarna och i köket fanns allting, och vi åker hem till hennes mamma och pappa för att berätta hur tacksamma och glada vi var, jo jag hade svårt för att förstå att det fanns så omtänksamma och fina människor som båda hennes föräldrar faktiskt var, och jag har även i dag svårt att ta till mig hur snälla underbara dessa människor var mot mig, som bara var den fattige finske killen som alla andra såg!


Jo nu lekte livet så det knakade om det och jag fortsatte mitt jobb på Nohab, men en dag när en av cheferna kom för att prata med mig, för att han vill höra med mig vad jag tyckte och tänkte om mitt jobb, undrade jag när jag skulle få börja på avdelningen där de monterade ihop dieselmotorerna efter som de lovat mig att, jag skulle få vara på den avdelningen när jag skrev på anställningsavtalet, men han sa att de vill att jag skall få prova på alla stationer som tillverkade delar och detaljer före de förflyttade mig till motoravdelningen. Inte utan att jag tänkte många saker med det behöll jag för mig själv och jag tänkte, det är lika bra att avvakta och se vad som händer, så jag stannade kvar vid min fräs och borrmaskin, men det kändes inte så himla roligt längre, men jag stannade kvar där i nästan ett halvt år vid mina två maskiner, men en morgon hade jag bestämt mig för att fråga min arbetsledare när jag skulle slussas vidare till nästa ställe på den avdelningen, men han visste inget, och där och då bestämde jag mig för att säga upp mig och så blev det! Och en kväll gjorde jag slut med Odny när vi var på stan, visst blev hon ledsen men jag sa att jag inte vill bli fast vid mina två maskiner för resten av livet på Nohab, nej jag vill utforska livet och världen lite mer före jag kunde slå mig till ro och bilda familj, och där skildes våra vägar för alltid och där och då var jag både bostads och arbetslös, och flytta hem till mamma var ingenting för mig! Men min lillebror Yrjö jobbar på en Bmw verkstad där han fått fast anställning, och min äldre bror Martin har återigen flyttat till Göteborg! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar