onsdag 3 januari 2018

Kapitel 41. Återvände till Uddevalla.

Och när jag återvänder till den staden är jag återigen både bostadslös och arbetslös, och jag träffar nya tjejer och jag flyttar runt bland olika tjejer och jag börjar jobba som extra stuveriarbetare i Uddevalla hamnen och ibland jobbar jag åt Skeppservice som hade eget omklädningsrum, kontor, och fikarum inne på Uddevallavarvets industriområde och där jobbade jag som blästrare och målare under korta perioder, och i samma veva träffar jag en ny tjej som var finländska och vi hängde ihop ett tag och hon blir med barn, men det var ingenting som jag planerat, nej men hon bodde i en egen lägenhet och jag där var jag lite då och då, men vi flyttade aldrig ihop och det förhållandet tog lika fort slut som det började, men på våren 1975 födde hon vår gemensamma son, och jag blev pappa för första gången!

Och väl där gick inte många veckor före jag träffade en ny Svensk tjej och jag och hon flyttade ihop, och under den tiden på Skogslyckan i Uddevalla kom jag i kontakt med ett Jugoslaviskt företag genom en kompis som hette Tomas som jobbade åt det företaget, och jag fick jobb i samma företag och jobben låg antagligen i någon annan stad eller utomlands, men det första stället jag hamnade på för det företaget var Oskarshamnsvarvet och där skulle vi blästra alla svetsskarvar i fartygets lastutrymmen och lönen var bra eftersom vi jobbade många timmar i sträck på nätterna och vi hade höga traktamenten, och efter det fick vi veta att vi skulle jobba på Arendalsvarvet i Göteborg och vara med om att bygga världens största flytande torrdocka! Och vi som var från Uddevalla pendlade mellan jobbet och Uddevalla varje dag och vi klagade inte, nej höga traktamenten och mycket bra lön, men i det företaget jobbade det många olika nationaliteter mest jugoslaver av naturliga orsaker, men jag trivdes fast Tomas slutade när vi var färdiga på Oskarshamns varvet, och vi blev kvar många månader på Arendalsvarvet och jag och min tjej bytte till en större lägenhet på Skogslyckan under den perioden!

Och när vi var klara med jobbet i Göteborg 1977 – 78 fick vi veta att vi skulle jobba i Verdal i Norge som ligger cirka 10 mil norr om Trondheim, och där skulle vi vara med och bygga en ny sodapanna på pappersbruket, men som jag berättat var det många jugoslaver i det företaget och vi skulle åka bil till och från Verdal, och det var oftast i någon jugoslavs bil som vi åkte till och från det jobbet med, och de spelade bara jugoslavisk musik och deras musik innehåller alltid dragspelsmusik, snacka om straff att sitta mil efter mil och lyssna på den gnälliga musiken, och när jag sa något om det log dom bara! Och där var vi ganska så många månader, men vi hade en äldre finsk kille som jobbade i samma företag och han var duktig på att dricka öl, och en vinternatt bestämde några jugoslaver att de skulle jävlas med finnen som drack tills han somnade, och när finnen sov gick de in på hans rum stängde av de elektriska elementen och ställde upp fönstren på vid gavel, och tidigt på morgonen smög någon in på hans rum, stängde fönstren och satte på elementen och sedan knallade vi upp till kantinan (matsalen) som vi alltid gjorde för att äta frukost, och finnen kom och det första han sa var, fy fan pojkar i natt har det varit jävligt kallt, för han var genomfrysen och vi skrattade högt!

Och när vi var klara med jobbet i Verdal 1978 - 79 skulle vi jobba på varvet i Helsingör i Danmark, och där skulle vi återigen blästra, men den här gången var det en stor färja, som var dubbelbottnad och det var skarvarna mellan skrovet och däcket i själva dubbelbotten vi skulle jobba, och tackhöjden i den dubbelbotten var max 80 centimeter och i hela dubbelbotten delen var det små cirka 80 x 120 centimeters fack med 4 väggar på sidor och i dessa sidor fanns det ovala hål som man knappt kunde ta sig igenom, och genom dessa ovala hål skulle vi dra med oss blästerslangen, friskluftsslangen till frisklufts masken plus elsladden till lampan som var monterade på bläster munstycket, och när man startade blästern i dessa små utrymmen blev det kolsvart av allt dam från blästersanden, vilket betyder att vi fick känna oss för var vi skulle blästra, det var inte bara mörkt, nej det var skitigt och det blev mycket varmt i dessa små utrymmen, och det jobbet var ingenting för de som lider av cellskräck, minns inte hur många månader jag var där, men vi klarade det också!


Men den här gången när vi återvände hem efter det jobbet fick vi veta att företaget var satt i konkurs av ingen mindre än Kronofogden, på grund av att företags ägaren inte betalt i en svensk 5 öring i sociala avgifter och skatter, och senare kunde vi läsa i Expressen att företags ägaren var skyldig 44 miljoner till den svenska staten! Men våra innestående löner och semesterersättningar fick vi ut genom lönegarantin! Och då blev jag arbetslös för vilken gång i ordningen, minns jag inte! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar