onsdag 3 januari 2018

Kapitel 48. Clownen blev jag!

Men jag vägra ge upp på grund av mina smärtor, nej jag bokstavligt talat bråkade mig till att få träffa ortopedspecialisterna på Akademiska i Uppsala och det resulterade till att ortopedspecialisterna opererade min nacke 2000 och jag blev smärtfri, och för första gången på 5 år kunde jag öppna och knyta mina händer utan problem! Efter det har det inte hänt så mycket i mitt liv, jo men det som hände efter min operation var att, jag funderade ofta och mycket på vem det var som gick omkring i mina kläder och där och då bestämde jag mig för att vara den jag alltid varit och velat vara och där kunde jag sluta berättelsen om mitt liv, men då inser även jag att om jag slutar berätta stämmer ingenting i det jag skrev, när jag skrev, om vi funderar kring vem jag är, med betoning på vem jag var! Och för att förklara vem jag var och är, måste jag fortsätta berätta lite mer om vem jag är!

Jo jag var förmodligen blyg och tillbakadragen i tonåren, och för att kompensera det var det lätt att spela Allan, och visa upp en tuffare sida av sig själv, som egentligen inte fanns men blev någon annan som alltid gjorde och utförde saker som ingen annan ville eller vågade, saker som många gånger var dumdristiga och rent ut sagt livsfarliga, och det var kanske därför som jag valde att bli resemontör! Vet faktiskt inte om det enbart berodde på det, men jag tror att det var en av anledningarna till det, för att jag ville visa upp en här kommer jag sida, för det fanns ingenting som inte clownen jag klarade av eller vågade göra och det visade sig i att jag tackade aldrig nej när någon frågade mig, klarar du av det här eller vågar du ta på dig det här jobbet?! Och det var ungefär samma sak med tjejerna, för inte var det svårt att bli omtyckt, när man visade upp en tuff och världsvan attityd, som dessutom hade gott om pengar i fickorna och såg bra ut, enligt tjejerna själva!

Men hur konstigt det än kan tyckas vara, var det inte jag och det har fått mig att tänka mycket på clownen och vem var han och vem var jag då? De senaste 10 – 15 åren och det resulterade i att, jag efter många om och men vågade kontakta och besökte många människor för att be om ursäkt och säga förlåt mig för allt det jag orsakat dig, när du var tillsammans med mig, när du var tillsammans med någonting som egentligen inte fanns, men så var det i många, många år i mitt liv, tills den dagen jag bad så många människor att förlåt mig! Och efter det började jag äntligen och på allvar känna och förstå vem jag egentligen var och ville vara, och för två år sedan bestämde jag mig för att sluta dricka alkohol helt och hållet, inga öl och inget vin till maten och fotbollen på lördagarna och det beslutet har också påverkat hela mig och hela mitt sätta att vara människa och medmänniska, och många som har varit med under den här resan säger, att de ser och hör att jag har förändrats på många sätt, när jag vågade släppa in människor innanför clownfasaden när jag vågade visa upp den jag är, den som jag egentligen var och alltid har varit bakom den tuffa attityden, och det har gett mig en trygghetskänsla i allt det jag säger och gör i dag, en känsla som jag tidigare inte upplevde eller kände, i mitt tidigare liv som clownen Kalle!


Och nu när jag äntligen har lyckats färdigställa alla mina tidigare tankar, planer och försök att skriva en bok om mitt liv, känner jag mig både stolt och glad, över att jag har lyckats med det kapitlet, och nu när jag och clownen har gått skilda vägar, känner jag mig återigen fri, men till skillnad från alla tidigare gånger är jag för första gången fri för alltid!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar