onsdag 3 januari 2018

Kapitel 9. Första sommarlovet.

Och en dag kom då det efterlängtade sommar lovet, när jag skulle bo hemma hos Tyne och Henry i Askerslätt, dom hade inga egna barn men dom var jordbrukare, Och som jag skrivit tidigare låg deras gård i Fisketorp, och där skulle jag bo och jag tyckte att jag kom till himmelriket, för på den gården fanns det både kallt och varmt rinnande vatten och ett riktigt badrum. Men gården var inte stor, och med dagens mått mätt skulle de kallats för torpare eller småbrukare och minns jag rätt, hade de bara två kor, två grisar, några höns och minns jag rätt. Ägde dom ingen egen häst (kan ha fel) och de få gånger de behövde utföra jordbruksarbeten som krävde häst, lejde de in någon granne, eller lånade grannens häst, men eftersom gården inte var så stor var det inte så mycket jobb heller vilket gjorde mina dagar på den gården till rena rama semestern. Visst förekom det många olika sysslor även på den gården, men eftersom gården var liten blev jobben på åkrarna ganska så behagliga sysslor, men det bästa av allt var ändå att de var så otroligt snälla och vänliga mot mig, och varför de ville att det var jag och ingen annan av mina syskon som skulle bo där på sommarlovet har jag faktiskt ingen aning om. Men jag var tacksam och glad mot Tyne och Henry som valt mig som dräng och på Tynes mat fanns det ingenting som man kunde klaga på, nej tvärt om var det mycket av den varan, precis på samma sätt var det med det hembakade brödet och bullarna som serverades både inom och utomhus eller när vi utförde något arbete på åkerlapparna, så mina dagar där hemma hos Tyne och Henry upplevde jag förmodligen som sötebrödsdagar!

Och jag minns att min mamma och mina syskon kom och hälsade på, och jag minns att jag berättade för mina syskon hur bra jag hade det, men när man trivs och dessutom har det roligt samtidigt går dagarna väldigt fort. Men några dagar före jag skulle åka hem när vi satt vid frukostbordet säger Henry och Tyne att dom hade en överraskning till mig, och efter frukosten gick vi tre tillsammans ut till ett låst förråd, där Henry förvarade sin beige gula Crescent moped som var gårdens ända fortskaffningsmedel. Men där inne stod det också en svart cykel tror det var 24 – 26 tums hjul på den och den cykel ville dom ge till mig, och jag blev överlycklig, men utan att berätta någonting för mig hade Henry köpt lite färg, för att han tyckte att den svarta färgen inte passade en ung grabb som mig. Och då visade han mig den signal blå färgburken och han sa att om du vill kan jag och du måla om den svarta cykeln med den signal blåa färgen, och naturligtvis svarade jag ja, och Henry hjälpte mig att plocka isär hela cykeln och han hämtade sandpapper och penslar, och vi hjälptes åt att slipa och måla om min cykel. Och dagen efter målade vi den en gång till med den signal blåa färgen, och samma dag som jag skulle åka hem monterade vi på alla delarna på cykeln, och nu var jag en stolt cykelägare och det var inte vilken cykel som helst, nej för det var min första cykel! Och före jag åkte hem fick jag pengar eller som de sa, betalning för att jag hade varit där och hjälpte dom med gårdens alla sysslor, minns inte hur mycket det var, men jag blev återigen väldigt glad och kände mig förmodligen väldigt stolt också, när de ville betala mig för det lilla jag hjälpte till med, den sommaren!


Självklart tyckte jag att det skulle bli roligt att komma hem och umgås med mina fyra syskon, mamma, hunden och katten efter sommarlovet hos Tyne och Henry, men tankarna om vad som väntade i vårt kalla och dragiga hus kom lika säkert som amen i kyrkan, och tankarna om vår egen mat som vi bjöds på hemma kom också, men jag sa aldrig någonting negativt om mammas mat till någon. Men jag skulle ljuga om jag inte skrev, att jag inte tänkte på frukosten och maten som jag fick hos Tyne och Henry när vi morgonen därpå satte oss till bords för att äta havregrynsgröten, som vi alltid åt oavsett vilken dag eller helgdag det var när vi skulle äta vår frukost! Och mina och våra sysslor var och förblev alltid detsamma som jag berättat om, men vi överlevde även om maten inte var i närheten av det jag bjöds på under mitt första sommarlov! Och det blev återigen dags att böja skolan, men nu slapp åtminstone jag gå till fots de två kilometerna ut till den allmänna landsvägen och bara det var en befrielse, och med skolan blev våra måsten med veden hem mindre, men det betydde bara att fritidsaktiviteterna med fisket och lektiderna utomhus blev mindre, när våra lediga stunder och helger gick åt till att, se till att vi hade ved hemma för matlagningen, varmvattnet och värmen! Men det där med minnet om skolan fortsätter att spöka som jag nämnt tidigare, nej allvarligt så minns inte jag så speciellt mycket från mina tre första år i lågstadiet, varför då, men om jag visste det skulle jag självklart sagt som det var, men jag har mina teorier om varför jag inte minns de åren, och det beror förmodligen på att, mitt intresse för skolan var som den tyvärr var, minimal! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar